Papotsakia

Dela en aubergine på längden (jag delade vår lite "ojämnt" eftersom Mr Big äter så mycket mer än mig) och koka bitarna i saltat vatten tills dom är genomkokta (men inte sönderkokta). Stek lamm- eller köttfärs och blanda i passerade tomater, lök, vitlök och kryddor. Gröp ur kärnhuset ur auberginen och fyll med färsblandningen. Blanda creme fraiche med riven ost och koka ihop lätt. Ringla ostblandningen över färsen och toppa med mer riven ost. Kör in i ugnen (225 grader) tills det fått en fin gyllenbrun yta.

Jag serverade Grilloumi och en grönsallad till.

Bon appétit!

Att äta i rätt ordning och Skaldemans ratio

Jag har nämt det här med ration tidigare, och då förstod jag inte riktigt vad det innebar. Nu fattar jag! Jag har nämligen läst Sten Sture Skaldemans bok "Ät dig ner i vikt" och i den förklarar han vad det här med ratio är. Kortfattat handlar det alltså om att summan av proteinet och kolhydraterna ska motsvara mängden fett.

Exempel. Säg att du äter 100 gram protein och 50 gram kolhydater då ska du alltså äta minst 150 gram fett. Easy peasy!

SSS pratar också om vikten av att äta i rätt i ordning. Dvs att om man börjar sin måltid med kolhydrater så ställer kroppen in sig på fettlagring (liksom björnen som äter bär innan han går i ide på vintern) och om man efter kolhydraterna äter fett och protein, ja då går det åt skogen rent ut sagt. Börjar man istället måltiden med fett och protein då tänker kroppen att "jaha, här verkar finnas gott om föda, ingen svältperiod i antågande, då kan jag släppa på fettreserverna lite grann". Låter väl logiskt eller?

Alkohol och LCHF-pizza

I fredags hade jag som sagt Tupperware-party hemma hos mig. Det blev riktigt lyckat, framförallt i matväg. Jag bjöd på mini-oopsies med ägg, räkor, majonäs och en klick svart rom till "förrätt" och pizza till "varmrätt.

För att göra en mumsig LCHF-pizza vispar du fyra ägg med lite salt tills det blir fluffigt. Häll i fyra matskedar olivolja, 2 matskedar grädde, åtta matskedar vatten, två kryddmått bakpulver och 6 matskedar fiberhusk (finns i glutenfria hyllan i affären). Smaksätt efter tycke med vitlökspulver och basilika (eller andra kryddor om du föredrar det). Låt stå och svälla i ca 20 minuter. Efter ungefär halva tiden bör du röra om ordentligt.

Lägg degen på bakplåtspapper och lägg ett till papper ovanpå och tryck ut degen över plåten (det här receptet räcker till en bakplåt dvs ungefär fyra personer, om man inte bor med nån som Mr Big, som utan tvekan kan äta en halv plåt eller mer på egen hand). Förgrädda i 225 grader i ca 10 minuter eller tills pizzabotten fått fin färg.

Sen är det bara att slänga på vad du är sugen på! På pizzan i fredags hade jag tomatsås, rödlök, getost och babyspenat. Och massor av ost förstås! Mmmmmmmmm!

Till detta dracks det också en hel del alkohol, vin närmare bestämt. Det är tillåtet att dricka vin när man äter LCHF men det ska vara torra viner. Alla röda viner är torra, och naturligtvis en del vita. Öl är big no-no. Hursomhaver har jag kommit fram till att jag är mycket känsligare för alkohol nuförtiden och resultatet blev tyvärr att jag blev pruttfull! Drack inte mer än vad jag brukar dricka i såna här sammanhang, vilket i och för sig är ganska mycket, eftersom jag tål (tålde!) ganska stora mängder men som sagt, just denna gång blev jag asplakat. Kändes lite som när jag nån gång i tonåren drack häxblandning i nån skog nånstans. Inte jättekul när man närmar sig 38 kan jag meddela.

Dessutom tog det mycket längre tid att återhämta sig. Lördagen gick i princip bort. Jag lyckades släpa mig till tvättstugan ett par gånger men det var ungefär det enda vettiga jag gjorde den dagen. What a waste!

Men man lär så länge man lever. Nu vet jag att min gräns troligen är nådd redan vid 3 eller 4 glas vin och att jag inte bör dricka mer om jag vill stå upprätt. Å andra sidan betyder det att jag numera är en billig date - och det kan väl inte vara fel va? :-)

Fredag = Vägdag!

Nu är det ju inte så många dagar sen jag vägde mig sist men... det pekar neråt igen! 0.7 kg sen i måndags. Dagens vikt ligger alltså på 115.5 kg. Det är 6.5 mindre sen resan startade. :-)

Mer än så hinner jag inte skriva idag. Det blir Tupperware-party ikväll och jag måste skynda mig att städa, duscha, baka mini-oopsies och LCHF-pizza (återkommer med recept) samt damma av klänningen jag inte kunnat haft på ett år.

Glad fredag vänner!

Det både känns och syns

Jag har fortfarande inte kommit mig för att fixa ett måttband men häromdagen såg jag tydligt att jag minskat i midjemåttet. Och idag kunde jag dra av mig byxorna utan att knäppa upp dom - det är dessutom inte stretchbyxor vilket är lite extra roligt.

Jag har dessutom bestämt mig för att ändra min vägdag. Det blir fredagar i fortsättningen. Jag tänker som så att det är lättare att hålla sig på matmattan under veckorna, och om vågen visar neråt på fredagen bör jag känna mig peppad att fortsätta. Men om vågen står still, eller visar uppåt bör detta peppa mig att vara lite extra försiktig under helgen. Det är min teori i alla fall, vi får se hur det går.

Alla mina mål!

Jag har gjort en lång lista med mål. Läste Anna J D Jacobsson bok "Vägen från 137 kg" och där skrev hon att hon gjort en lista med massor av mål - stora som små - bara för att det var så roligt och motiverande att pricka av dom. Tyckte jag lät som en jättebra idé eftersom jag är lite av en listoman (gör till och med små rutor brevid för att enklare kunna bocka av - även på handskrivna listor). Så här är min lista!

Delmål vikt:

112 kg (då har jag gått ner 10 kg)

109 kg (nollan i mitten!)

99 kg (stort delmål – tvåsiffrigt!)

89 kg (under 90-strecket)

85 kg (10 kg kvar till mål!)

80 kg (5 kg kvar till mål!)

Slutmål vikt:

75 kg

Delmål BMI

BMI under 40 (113 kg)

BMI under 35 (98 kg)

BMI under 30 – från fetma till överviktig! (84 kg)

Slutmål BMI:

BMI 27 (75 kg)

Delmål storlekar byxor:

Storlek 52

Storlek 50

Storlek 48

Storlek 46

Storlek 44

Delmål storlekar skjortor:

Storlek 50/52

Storlek 48/50

Storlek 46/48

Storlek 44/46
Storlek 42/44

Slutmål:

Storlek 40/42

Fysiska mål:

Gå upp för AGA trappan utan att flåsa

Cykla till Ropsten och tillbaka

Cykla till jobbet och tillbaka

Cykla uppför Larsbergsbacken

Cykla uppför Herserudsbacken

Promenera till Mölna Brygga och tillbaka på under en timme

Jogga till Kappsta

Jogga till Kappsta och tillbaka

Gå Vårruset el likn

Jogga Vårruset el likn

Springa Vårruset el likn

Andra mål:

Sitta med benen i kors

Ta tag i tårna sittandes med raka ben

Lära mig åka slalom

Gå med i jobbets löparklubb

Ta ridlektioner

Lära mig windsurfa

Köpa shorts

Bli upplyft och buren av Mr Big

Om du inte läst Annas blogg ännu förresten, gör det. Hon är en otroligt inspirerande tjej och min nya idol!

http://annajdjacobsson.wordpress.com/

Testa nåt ur Kama Sutra boken ;-)

Köpa bikini

Underbara morgon!

I morse promenerade jag från Larsberg till Ropsten. Det tog ungefär en timme men ooooh vad häääärligt det var. Jag är alldeles full av vårkänslor nu och är förälskad i hela världen, fast Mr Big är jag förstås lite extra kär i.

Önskar alla en underbar vårdag.

Vill jag ha en Dajm?

Jag var och handlade på Willys med mamma i söndags. Vi var nästan framme vid kassan när mamma kom på att hon glömt nåt och sprang tillbaka medan jag väntade. Vid godishyllorna. Hylla efter hylla med gamla favoriter. Dajm, polkagrisar, nötcreme... Stod och där och förundrades över att jag inte var sugen på nåt av dom. Inte ens hallonbåtarna som brukade få mitt godishjärta att klappa lite fortare kändes lockande.

Och i lördags var jag på vårfest hos en kollega. Vi satt i soffan och pratade om ditten och datten när ett fat överfullt med choklad materialiserade sig mitt ibland oss. Jag tog en ruta (70%-ig så det är ok!) och inget mer. Vi satt säkert en och en halv timme till brevid det där fatet och sakta men säkert försvann innehållet i alla andras munnar (särskilt dom munnar som i nästa andetag beklagade sig över bilringar och ännu en sommar i vassen). Det var inte ens svårt att stå emot. Jag var verkligen inte sugen.

Har jag gjort slut med godis? På riktigt?

Vågen har rört på sig!

Halleluja! Äntligen har det rört på sig! 0,9 kg neråt!

Nu har jag testat mina hungersignaler och det har gått över förväntan. Första dagen blev jag hungrig kl.14. Men då blev jag också akut hungrig, såpass att jag började må illa. Slängde ett par baconskivor i pannan med en champinjon så kändes det bättre. Sen dess har jag drastiskt minskat mina portionstorlekar. Ungefär hälften av vad jag åt första veckorna, och säkert en tredjedel, om inte t o m en fjärdedel av vad jag åt innan jag började. Dessutom tar jag mig tid att verkligen smaka på maten. Det är märkligt att jag spenderat så mycket tid på att planera och fundera på vad jag ska äta och när, för att sen när det bli dags att faktiskt äta försöka slå rekord i speed-eating! Det är som om ätandet kommer ivägen för allt planerade att jag försöker få det överstökat så fort som möjligt så jag kan börja planera nästa måltid...

Men nu är det slut med det! Igår åt jag t ex en fantastiskt god räkmacka med oopsiebröd, sallad, avokado, ägg, räkor och naturligtvis majonäs. Food for the Gods!

Tvingade dessutom mig själv att lämna en del på tallriken!

Är jag hungrig?

Jag har alltid haft ett destruktivt förhållande till mat. Det började egentligen redan när jag var väldigt liten. Min mamma bakar t ex världens godaste bullar och jag kunde äta hur många som helst. Nästan varje helg fylldes lägenheten av den mest oemotståndliga bulldoft och det vattnades i munnen på mig. Och efter en timme fanns där ett berg av varma nybakta kanelbullar. Och jag fick ta en. Resten frystes in och gömdes undan där små barnfingrar inte skulle hitta dom. Men hitta dom, det gjorde jag. Varje gång. Min mamma hittade på nya gömställen, och jag blev allt mer påhittig när det gällde att hitta dom. I värsta fall gick det bra att äta dom frysta bullarna när dom färska bullgömmorna var tömda. Visst förstår jag att mamma bara ville mitt eget bästa. Jag blev större och större och hon gjorde sitt bästa för att stoppa förfallet men just det där att det var förbjudet, gjorde att bullarna smakade såååå mycket godare!

Så flyttade jag hemifrån och fick plötsligt äta precis vad jag ville, när jag ville och hur mycket jag ville. Och det gjorde jag. Nu blev mitt förhållande till mat riktigt sjukligt. Jag hade ätarkvällar när sonen gått och lagt sig. En normal kväll började med 1 kg oxpytt med rödbetor. En påse ostbågar, en 200 grams chokladkaka nersköljt med 1 1/2 liter coca-cola, kanske en påse polkagrisar till "efterrätt". Jag höll bokstavligen på att äta ihjäl mig. Maten blev ett sätt att hålla ångesten under kontroll men ju mer jag åt, desto mer ångest fick jag, och desto mer blev jag tvungen att äta. Jag fick så småningom diagnosen bulimi, eftersom mina ätsessioner ofta slutade med att jag stod med huvudet i toastolen. Fast så här i efterhand tror jag inte att det var bulimi, jag skulle hellre vilja kalla det "binge eating". Jag kräktes inte för att göra mig av med maten utan för att jag åt tills jag kräktes, det fanns liksom inget val här. Jag behövde t ex inte stoppa fingrarna i halsen...

Sen dess har jag använt mat som ett sätt att ventilera mina känslor. Inte så extremt som jag gjorde då men ändå... Är jag ledsen, tröstäter jag. Är jag glad, äter jag för att fira. Är jag uttråkad äter jag för att ha nåt att göra. Osv osv. Många timmar varje dag går åt till att planera nästa måltid. När jag träffade Mr Big förundrades jag ofta över hur lite han verkade bry sig om vad han åt, och när han skulle äta (jag har väl nämnt att Mr Big, sitt smeknamn till trots, är smal som en sticka?). På våra årsdagar planerade jag festmåltider veckor i förväg. Samma gällde födelsedagar. Ja till slut blev det faktum att det var fredag en anledning att fira med en festmåltid.

Mat är var min drog.

Summan av kardemumman är i alla fall att jag fuckat upp mitt signalsystem fundamentalt. Jag vet inte längre när jag är hungrig eller när jag är mätt. När min hjärna signalerar att "Nu får det vara nog" har jag troligen varit mätt i en halvtimme redan. Och jag äter när det förväntas av mig att jag ska äta. Är klockan 7? Jamen då måste jag äta frukost? 12? Dags för lunch! Ibland känner jag ett sug som jag misstolkar som hunger, och då äter jag igen. Jag äter upp det som finns på tallriken (tänk på dom svältande barnen i afrika!) och tar gärna en portion till eftersom "det var ju så gott!"

Jag inser nu att det här är mitt första hinder och idag påbörjade jag ett litet experiment. Jag äter bara när jag är hungrig. Punkt slut. Följdaktligen tog jag en kopp kaffe i morse (utan kokosfett) och väntar nu på att hungerskänslorna ska dyka upp. När jag skriver detta är klockan kvart i ett och jag känner ingenting. Jag är vare sig hungrig eller mätt. Jag är väldigt sugen på antingen bacon och äggröra, eller oopsies med räkor och ägg men nej, jag är inte hungrig. Jag tänker inte äta förren magen börjar kurra. Jag är lite förvånad att den inte gjort det ännu, och har börjat fundera vad som händer om den aldrig kurrar igen. Men ja ja, jag får väl svälta ihjäl då. (fat chance!) Ska hursomhelst bli intressant att se vad som händer, och framförallt när.

Men nu kära vänner har jag en dejt med tvättstugan.

Live long and prosper!

Knoddan är på väg!

Jag har en mycket god vän i England som efter år av pappersarbeten, intervjuer, kurser, fler intervjuer och framförallt väntan, äntligen ska få träffa sin dotter för första gången idag. De senaste åren har kantats av allt från förtvivlad hopplöshet till sprudlande glädje, men trots allt som hänt har dom aldrig gett upp sin kamp för ett eget barn. Idag är verkligen första dagen i resten av deras liv och mina tankar finns idag hos Sophie och Norman, och lilla Cia som har haft turen att få komma till såna underbara människor. Titta gärna in på Sophies blogg där hon skriver om resan från då till nu. http://sophie-knoddan.blogspot.com/

 

Välkommen hem Cia!

Mitt nya kostverktyg

Jag har hittat ett kostverktyg på www.lchf.se. Man skriver in vad man äter under dagen och så får man reda på hur mycket fett, protein och kolisar man fått i sig. Och man får veta hur många kalorier (fast vi LCHFare räknar i och för sig inte kalorier men ändå kul att veta) och vad ration är. Just det där med ration har jag lite svårt att greppa, men jag har förstått att man ska ligga på minst 0.75 och ju närmare 2.0 man är desto bättre (ut viktnedgångssynpunkt i alla fall).

Igår tillagade jag en fantastiskt god auberginelasagne. Och så enkelt. Skivade en aubergine tunt och stekte tills dom blev mjuka. Stekte en halvt kilo blandfärs och blandade i en tomat och basilikasås (kollade förpackningen först och den innehöll 5 gr kolisar per 100 gr och det är då ok). Varvade sedan aubergine, färsen och fetaost. Avslutade med ett lager aubergine. Skvätte lite grädde över det hela och riven fet ost och in i ugnen. Kalasgott! Till det hade vi en sallad med gurka, tomat och lök. Pojkarna åt stoooora potioner bägge två. Faktiskt lättare än jag trodde att introducera LCHF hemma. Dom verkar inte sakna pasta och potatis alltför mycket.

Till frukost blev det två Nystarts-mackor med mosad avokado och ett ägg. Nystartsbrödet är faktiskt väldigt gott och framförallt när det är lite rostat. Jag ska till NK idag igen och handla lite mer eftersom det är så bekvämt att ha hemma. Kanske slår jag till på en blåbärslimpa den här gången.

Nåt som slog mig i morse när jag åt min frukost, var hur otroligt söt avokadon var. Nu har jag ätit väldigt lite eller inget socker alls på ett tag – kan det vara så att mina smaklökar håller på att anpassa sig redan?

Ha en bra dag!

Ett litet steg i taget

Tröttheten hänger sig kvar men jag stretar på. Ett och annat fusk men på det hela taget tycker jag att jag varit ganska duktig. Vågen står dock still vilket är frustrerande. Men jag inser ju att efter år av misshandel av min stackars kropp kommer det att ta lite tid att justera sig. Jag tycker dock att t ex byxorna blivit en aning stora… Dags att köpa ett måttband tror jag.

En förändring som jag har märkt (eller upptäckte av en slump egentligen) är halsbrännan. Har lidit av halsbränna i många år nu till och från, och det senast året eller så har jag haft halsbränna som mest varje dag och som minst ett par gånger i veckan. Satt och läste Matrevolutionen igår kväll som tog upp just det här med halsbränna, och då slog det mig plötsligt att jag inte haft nån alls på jag vet inte hur länge… en vecka, tio dagar kanske. Det är ju inte så att jag saknat den precis.

Simma lugnt!

Oh my God! Oh my God! What a wonderful surprise!

Det kom ett mejl på jobbet häromdagen. ”Radisson Blu Strand Hotel har ett fåtal biljetter kvar till Melodifestivalen på lördag och undrade om någon vill gå”. Mitt svar (som skickades på ungeför 3.2 sekunder) var ett stort ”JAAAAAAG!” Så imorgon ska jag och Mr Big först äta middag på Strand Hotel för att sedan forslas till Globen lagom tills uppvärmningen börjar kl.19.00. Ska bli så himla kul, jag ser verkligen fram emot det här!

Om någon undrar hejjar vi på The Moniker!

Sugar Addiction

Det serverades kålpudding i bistron igår. Tänkte att det går väl än, särskilt som det var minimalt med ris i. Till detta serverades förstås rårörda lingon. Väldigt sött, men jag tog lite grann i alla fall. Knappt en rågad matsked. Det skulle jag inte ha gjort…

Hej, jag heter Kim och jag är sockerberoende…

Jag trodde faktiskt inte att jag var särskilt sockerberoende. Min svaghet har snarare legat i att jag lätt överäter. Jag äter (åt) inte särskilt mycket godis. En eller ett par gånger i veckan kanske, om ens det. Har inte socker i kaffet. En hel del kakor och bullar har det blivit förstås men har föredragit dom som inte är alltför söta. Men ack så fel jag hade…

Min lilla lilla portion lingon triggade ett oemotståndligt sockerbegär. Det tog inte mer än en halvtimme kanske så kunde jag gjort vad som helst för en ”socker-fix”. Vilda hästar hade inte kunnat stoppa mig från att springa in i köket och i rask takt smälla i mig två finska pinnar, en kiwi och en banan. Inget smakade särskilt bra – jag prövade en sak, blev besviken och prövade en annan, blev besviken igen och prövade en tredje… och ångesten som satte in kort efteråt…går inte att beskriva i ord. Jag blev faktiskt lite rädd för mig själv just då. Att jag kunde förlora kontrollen så fullständigt. Jag har ett beroende och socker är min drog…

Men idag är en ny dag. Antar att det bara är att gå vidare, lära mig läxan och konstatera att det är noll sockertolerans som gäller för min del, även fruktos, åtminstone tills jag kommit en bit på väg.

Omställningsbesvär?

Jag tror jag lider av omställningsbesvär idag. Har haft mer eller mindre ont i huvudet sen jag vaknade. Känner mig ungefär som om jag vore bakis. Har dessutom ett obehagligt pirr i benen och känner mig allmänt trött och nedstämd, och har svårt att koncentrera mig. :-(

 

Goda nyheter är att boken kommit (Matrevolutionen) och jag började läsa på bussen imorse. Mycket intressant och jag tror jag kommer läsa ut den på nolltid.

 

 

Frukost, Lunch och Middag

En liten kort uppdatering om vad jag ätit senast två dagarna. I och med att jag åt så mycket mindre än väntat, så blev det samma middag två dagar på raken. Men det spelar ingen roll eftersom det var så himla gott.

Frukost: Kaffe med kokosfett och vispgrädde samt bacon och ost muffin (recept nedan)

Lunch: Bacon och ost muffin

Middag: Kalkongratäng med vitlök och soltorkade tomater samt sallad (se recept nedan)

Kalkongratängen gick verkligen hem hos pojkarna hemma. Hade tänkt att dom skulle få äta pasta eller ris till men när jag frågade vilken dom föredrog svarade dom "Sallad". (eller alltså Mr Big svarade sallad - sonen blev inte tillfrågad eftersom han befann sig på annan plats) Så vi åt LCHF allihopa! Eller nja, pojkarna åt ju bröd till i och för sig så kanske inte ändå... Hursomhelst - nästan i alla fall.

Här kommer receptet på bacon och ost muffins:

Portioner: 12 st

Ingredienser:

10 ägg
1 dl vispgrädde
2 dl ost
2 pkt bacon
peppar

Gör så här

Blanda ägg, grädde och ost.
Klipp baconet i små bitar och stek.

Blanda baconen med äggröran, peppra.

Häll sedan smeten i muffinsformar.
In i ugnen i ca 175 grader i 20 minuter.

Och här är receptet på kalkongratängen:

Ingredienser: 

1-2 kalkonfileér (eller kycklingfileér)

1-2 Vitlöksklyftor
ca 1 burk strimlade soltorkade tomater (i olja)
Minst en stor burk cremefraiche.
Salt
Vitpeppar

Ost (valfritt)

Gör så här 

Skär fileérna i småbitar och stek i stekpannan, så de får fin färg och är nästan genomstekta.

Blanda Cremefraiche, vitlök och soltorkade tomaterna (gärna lite av tomatoljan i) salta, peppra o smaka av.

Häll röran över den skivade kalkonen och gratinera i ugnen. Jag hade dessutom lite gratängost ovanpå. Servera med t ex sallad. God att äta även kall.

PS. Jag har börjat äta på mindre tallrikar (ca 20 cm i diameter) så på bilden ovan är portionen inte fullt så stor som man kan tro...

Önskar Er en underbar dag.

Semlor och Mineralsmink

Jag trivs vansinnigt bra på mitt arbete men det ska erkännas att mina kollegor inte alltid gör livet lätt för mig. Det började idag vid lunch då det serverades bageribakta semlor i bistron. Jag stålsatte mig och sprang vidare. Så på eftermiddagen var det dags för tisdagsfika igen och på "menyn" stod after eight brownies och morotskaka. Även denna gång motstod jag. Men som min kloka syster sa "Med såna vänner behöver man inga fiender".

 

 

 

På lunchen sprang jag i alla fall förbi NK och hittade till min förtjusningen Low Carb bröd. Kostade 29 kronor för en limpa. Ca 3.4 gram kolhydrater på skiva (15 gram per 100 gram). Tänkte tillåta mig äta högst två om dagen och frysa resten. Tror att det är perfekt när man är sugen på rostbröd. Återkommer när jag prövat.

 

 

 

I flera dagar nu har jag tänkt att jag skulle tipsa om ett nytt smink jag hittat. Det heter TiKEi mineralsmink och finns endast att köpa på webben (www.tikei.se) Företaget drivs av en tjej som heter Tina och hon tillverkar alla produkter själv. Jag har inte så stor erfarenhet av mineralsmink men dom gånger jag provat tycker jag att det täckt dåligt (jag har dålig hy till och från och ofta lite rödflammig) och/eller känns "pudrigt". TiKEi tycker jag täcker väldigt bra, och det till och med förminskar mina stora porer/akneärr, utan att kännas tungt och spacklat. Väldigt många nyanser finns det att välja på dessutom. Och billigt. Det går att beställa provburkar för en tia styck vilket är ett utmärkt sätt att ta reda på vilken nyans som passar. Dessutom finns det en del guider och goda tips på hemsidan. Om man beställer idag får men det fraktfritt (ange FRAKTF) i kampanjkoden.

 

 

 

Jag började med att beställa några prover (och fick ett par gratisprover på köpet) och när jag bestämt mig för den nyans som passar mig köpte jag en primer och en foundation med kabukiborste och jag är oerhört nöjd. Borsten är för övrigt som att sminka sig med en kattunge. Alldeles silkeslen! Hursomhaver, när jag fick mitt "stora" paket så fick jag ytterligare ett par gratisprover, så nu har jag en massa ögonskuggor hemma. Jag brukar sällan använda ögonskugga men nu när jag har en del, och i färger som jag aldrig provat, så tänkte jag why not? Så i morse exprimenterade jag med en grön nyans som heter "Orion". Inte så pjåkigt om jag får säga det själv.

 

 

Avslöjandet...

Antar att jag borde berätta om mitt "Eureka-moment" nu. Det hela började egentligen när jag googlade runt efter möjliga dieter efter Cambridge-kuren. Jag hade sen tidigare hört talas om LCHF (Low Carb High Fat) men mer eller mindre avfärdat det. Nu passade jag istället på att läsa lite mer, och ju mer jag läste desto mer intresserad blev jag. Mitt stora problem med denna dieten var att man inte får äta bröd. Men så hittade jag ett recept på något som kallas "Oopsie-bröd". Ett bröd helt utan kolhydrater (i princip). Och det var då jag hade mitt Eureka-moment!

För att lite kort ska förklara vad LCHF handlar om har jag klippt följande från http://www.kostdoktorn.se/lagkolhydratkost-lchf:

"LCHF står för Low Carb, High Fat. Eller lite kolhydrater med en högre andel fett. Låter LCHF för krångligt? Det är ok – du kan också kalla det för njutmetoden. Man kan nämligen äta sig mätt på god mat och ändå gå ner i vikt.

Det har varit mycket debatt senaste åren, men lågkolhydratkost är numera godkänt av Socialstyrelsen för behandling av övervikt eller diabetes typ 2. Allt fler vetenskapliga studier visar bäst effekt av LCHF för vikt- och blodsockerkontroll. Antalet positiva läkare och professorer ökar stadigt.

Gör så här

• Ät gärna: kött, fisk, ägg, ovanjordsgrönsaker och naturligt fett (som smör).
• Undvik helst: socker och stärkelserik mat (som bröd, pasta, ris, potatis).

Ät när du är hungrig tills du är lagom mätt. Så enkelt är det. Du behöver alltså inte räkna kalorier eller väga maten. Och glöm alla industriframställda lightprodukter, nyckelhålsmärkningar och liknande."

Han som skriver detta heter Andreas Eenfeldt och är läkare, specialist i allmänmedicin. Han har dessutom skrivit en bok som heter "Matrevolutionen". Den beställde jag nyligen och jag hoppas att den kommer i brevlådan vilken dag som helst.

Jag vet sen tidigare att jag är känslig mot kolhydrater eftersom jag ofta känner mig uppblåst och obekväm efter att ha ätit t ex bröd eller pasta. Jag är långt ifrån nån expert men det jag läst hitills tilltalar mig - även om varje fiber i min kropp skriker att detta måste vara för bra för att vara sant!!!

Hursomhaver, otålig som jag är bestämde jag mig för att göra ett försök redan nu. Så i tisdags ställde jag mig på vågen som då visade 117.3 kg. Hade alltså lagt på mig ett kilo efter mitt helgsvullande. Därefter började jag äta enligt LCHF. Under veckan som gått har jag gottat i mig fina köttbitar med beasås. Broccoligratäng med vispgrädde och ost. Och så har jag förstås bakat Oopsie-bröd! Så imorse var det då dags att ställa sig på vågen igen. Om jag ska vara helt ärlig trodde jag inte ett ögonblick att jag skulle gått ner men, till min förvåning visade vågen på 117.1 kg! Ingen enorm viktminskning men ändå. Och då får man ta i beräkning att jag troligen bär på ett mens-kilo eller två just nu. Dessutom känner jag mig redan lättare och piggare. Ungefär samma effekt som Cambridge med andra ord. Det är för övrigt möjligt att nå ketos även på detta vis…

Så nu ska här testas på allvar. Alternativa ingredienser har införskaffats och alternativa recept har skrivits ut. Till att börja med tänkte jag dela med mig av det som triggade detta, nämligen Oopsie-brödet:

Recept på ett lätt och luftigt LCHF bröd som går att använda till mycket!

Oopsie-bröd
Tid: 35 minuter
Antal: ca 6 st Oopsies

Ingredienser
3 ägg
100 gram philadelphiaost
Lite salt.
Ev. lite bakpulver.

Gör så här
Dela på äggvitor och gulor. Vispa äggvitorna hårt med lite salt. Man ska kunna vända på bunken utan att vitorna rinner ur. Vispa gulorna i en annan bunke tillsammans med philadelphiaosten och (Ev. lite bakpulver). Sedan vänder du försiktigt ner ostsmeten i vitorna. Lite i taget. Rör inte alltså, utan blanda försiktigt. Detta för att man vill bibehålla luften i smeten. Klicka sedan ut på smörat bakplåtspapper och grädda i ugnen på 150 grader i 25 minuter!

MUMS!

Eureka!

Igår hade jag ett "Eureka-moment"! Mer om det senare...

 

 

 

Tills dess kan jag roa er med att tala om att jag tagit mina "before-pictures". Eller ja, jag tog dom faktiskt redan för ett par veckor sen men har inte vågat ens tänka på dom. I och med att dom är vääääldigt avslöjande har jag valt att inte lägga ut dom ännu. Tänkte jag skulle ta nya kort vart tionde kilo. Vi får se hur många tiotals kilon som krävs innan jag vågar publicera...

 

Men jag hittade en gammal (påklädd!) bild som jag tycker stämmer överens med hur jag ser ut i dagens läge. Ni får nöja er med den så länge.

 

 

 

Önskar er en Underbar Dag!