Det serverades kålpudding i bistron igår. Tänkte att det går väl än, särskilt som det var minimalt med ris i. Till detta serverades förstås rårörda lingon. Väldigt sött, men jag tog lite grann i alla fall. Knappt en rågad matsked. Det skulle jag inte ha gjort…
Hej, jag heter Kim och jag är sockerberoende…
Jag trodde faktiskt inte att jag var särskilt sockerberoende. Min svaghet har snarare legat i att jag lätt överäter. Jag äter (åt) inte särskilt mycket godis. En eller ett par gånger i veckan kanske, om ens det. Har inte socker i kaffet. En hel del kakor och bullar har det blivit förstås men har föredragit dom som inte är alltför söta. Men ack så fel jag hade…
Min lilla lilla portion lingon triggade ett oemotståndligt sockerbegär. Det tog inte mer än en halvtimme kanske så kunde jag gjort vad som helst för en ”socker-fix”. Vilda hästar hade inte kunnat stoppa mig från att springa in i köket och i rask takt smälla i mig två finska pinnar, en kiwi och en banan. Inget smakade särskilt bra – jag prövade en sak, blev besviken och prövade en annan, blev besviken igen och prövade en tredje… och ångesten som satte in kort efteråt…går inte att beskriva i ord. Jag blev faktiskt lite rädd för mig själv just då. Att jag kunde förlora kontrollen så fullständigt. Jag har ett beroende och socker är min drog…
Men idag är en ny dag. Antar att det bara är att gå vidare, lära mig läxan och konstatera att det är noll sockertolerans som gäller för min del, även fruktos, åtminstone tills jag kommit en bit på väg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar