Igår hade jag tänkt laga till en kyckling men när jag kom hem var kyckligen fortfarande helt genomfryst. Så det blev till att improvisera!
Jag hittade lite chorizo i kylskåpet som jag skar i slantar och stekte i smör och olja. Jag föredrar kryddig korv och just denna såg lite väl mild ut i mina ögon så jag kryddade lite extra med paprika, vitlök och cayenne. Så strimlade jag lite vitkål som jag också hittade i kylskåpet och slängde i den med korven och kryddorna. När kålen blivit mjuk tillsatte jag en stor klick creme fraiche samt en skvätt grädde. Serverade med lite riven parmesan.
Jag glömde att ta en bild (för jag var så hungrig) men det var i alla fall väldigt gott, även om det inte var den vackraste maträtt jag någonsin tillagat.
onsdag 31 augusti 2011
En kaffe med vispgrädde tack
Sen jag började med LCHF har jag druckit mitt kaffe med vispgrädde och nu tycker jag det är svårt att dricka det på något annat sätt. Kaffe med mjölk smakar helt enkelt inte gott längre, inte ens med röd mjölk.
Det var ganska många som höjde på ögonbrynen i början, framförallt på jobbet och ett och annat skämt har jag fått stå ut med. Men allt eftersom jag berättat om min diet, och mina kollegor har sett att det fungerar så blir reaktionerna färre och färre. Kockarna i bistron t ex är vana vid att ha mig springades i köket minst ett par gånger om dagen för att hämta grädde. Ja, jag tror faktiskt att de skulle bli oroliga om jag inte rusade in kvart i åtta en morgon.
Visserligen går jag sällan på kafé men jag tycker att det finns en större förståelse där också. De senaste gångerna jag varit fick jag grädde i kaffet utan problem, faktum är att det verkade vara den mest naturliga saken i världen. Men tidigare när jag gått, i våras t ex, fick jag upprepa mig flera gånger (Är du säker på att du ska grädde?!) och många gånger hävdade biträdet att de inte hade "flytande" grädde utan bara grädde på sprayburk så jag fick en kopp kaffe med en stor klick sprutgrädde på. Det funkar ju det med men ändå... Varför är det ok att beställa varm choklad med grädde, men inte kaffe? Jag kan ju inte ha varit den första som frågade tycker man.
Nu sitter jag i alla fall på jobbet, med dagens första kaffe med vispgrädde så ska jag bara njuta.
Ha en bra dag!
Det var ganska många som höjde på ögonbrynen i början, framförallt på jobbet och ett och annat skämt har jag fått stå ut med. Men allt eftersom jag berättat om min diet, och mina kollegor har sett att det fungerar så blir reaktionerna färre och färre. Kockarna i bistron t ex är vana vid att ha mig springades i köket minst ett par gånger om dagen för att hämta grädde. Ja, jag tror faktiskt att de skulle bli oroliga om jag inte rusade in kvart i åtta en morgon.
Visserligen går jag sällan på kafé men jag tycker att det finns en större förståelse där också. De senaste gångerna jag varit fick jag grädde i kaffet utan problem, faktum är att det verkade vara den mest naturliga saken i världen. Men tidigare när jag gått, i våras t ex, fick jag upprepa mig flera gånger (Är du säker på att du ska grädde?!) och många gånger hävdade biträdet att de inte hade "flytande" grädde utan bara grädde på sprayburk så jag fick en kopp kaffe med en stor klick sprutgrädde på. Det funkar ju det med men ändå... Varför är det ok att beställa varm choklad med grädde, men inte kaffe? Jag kan ju inte ha varit den första som frågade tycker man.
Nu sitter jag i alla fall på jobbet, med dagens första kaffe med vispgrädde så ska jag bara njuta.
Ha en bra dag!
tisdag 30 augusti 2011
Sleepless in Stockholm
Klockan är sex och jag har redan betalt mina räkningar på internet, kokat två ägg till frukost, surfat Facebook samt förberett mig inför morgonens utbildning på jobbet. Sömnlös med andra ord. Vaknade redan klockan fyra och försökte somna om men gav upp efter en timme. Gissar att Kimster istället kommer att vara mycket trött ikväll...
lördag 27 augusti 2011
Challenge accepted!
I dessa social network tider har jag i ärlighetens namn haft lite svårt att acceptera bilder på mig själv online. Mer än en gång har jag avtaggat mig själv för att jag tyckt att jag varit för fet och/eller för ful. Till och med bett folk ta bort bilder där jag ser alltför tjock ut (dvs bilder som smärtsamt visat sanningen...) På något sätt har jag velat porträttera mig själv som en "lite mullig tjej" trots att jag, och resten av världen, ser att jag är sjukt överviktig.
Men nu har det hänt något. I mitt huvud.
För några veckor sen var jag inbjuden till tjejkväll med kubb hos "Rock-chick". Ett flertal bilder togs under kvällen och jag kan inte påstå att nån av bilderna är särskilt smickrande för figuren men... jag bryr mig inte!!! Snarare är det så att jag tänker att "det kan jag bjuda på för jag blir mindre och mindre för var dag som går" och "enjoy it while you can, it won't last!"
Jomenvisst, jag har gått ner 14 kg men let's face it, jag är fortfarande på gravt överviktigskalan, men det spelar ingen roll för att jag vet att jag inom kort kommer att tillhöra de smalas klubb. Och plötsligt tycker jag att jag ser ganska så "hey ok" på i princip alla bilder. Kanske har jag slutat göra mig till så snart en kamera är i närheten. Kanske ser jag bilderna på ett annat sätt. Men summan av kardemumman är ändå att jag just nu är ganska nöjd med hur jag ser ut. Och det, my friends, är en fantastisk känsla. Och bättre blir det, vecka efter vecka...
Jag t o m la upp ovanstående bild som profilbild på Facebook... Challenge accepted!
Men nu har det hänt något. I mitt huvud.
För några veckor sen var jag inbjuden till tjejkväll med kubb hos "Rock-chick". Ett flertal bilder togs under kvällen och jag kan inte påstå att nån av bilderna är särskilt smickrande för figuren men... jag bryr mig inte!!! Snarare är det så att jag tänker att "det kan jag bjuda på för jag blir mindre och mindre för var dag som går" och "enjoy it while you can, it won't last!"
Jomenvisst, jag har gått ner 14 kg men let's face it, jag är fortfarande på gravt överviktigskalan, men det spelar ingen roll för att jag vet att jag inom kort kommer att tillhöra de smalas klubb. Och plötsligt tycker jag att jag ser ganska så "hey ok" på i princip alla bilder. Kanske har jag slutat göra mig till så snart en kamera är i närheten. Kanske ser jag bilderna på ett annat sätt. Men summan av kardemumman är ändå att jag just nu är ganska nöjd med hur jag ser ut. Och det, my friends, är en fantastisk känsla. Och bättre blir det, vecka efter vecka...
Jag t o m la upp ovanstående bild som profilbild på Facebook... Challenge accepted!
Tillbaka på jobbet
Nu har jag varit tillbaka på jobbet en vecka och saker och ting börjar gå tillbaka till det normala. Jag har dessutom hunnit med ett avstämningssamtal med min chef. En gång per år har vi s k "appraisal" men utöver det har vi ca fyra gånger per år informella avstämningssamtal med chefen för att se hur läget ligger, och vad som kan behöva förbättras.
Jag fick väldigt bra feedback på min appraisal förra året till min stora glädje trots att jag var "ny" och trenden verkar hålla i sig. Mina jurister är väldigt nöjda med mitt arbete över lag och höjer mig till skyarna vilket förstås är riktigt, riktigt roligt. Men det som gjorde mig ännu mer glad (?) var att flera hade påpekat att jag nog har för mycket att göra. Det är något jag inte är van vid. Det är sant att jag jobbar häcken av mig, men i England var det ingen som märkte det, eller åtminstone ingen påpekande de det... Jag kunde utan problem ha gått in i väggen utan att någon så mycket som ryckt på axlarna. Men så är alltså inte fallet här i Sverige, eller åtminstone inte där jag jobbar.
Jag vet att jag har svårt för att delegera, att jag tar på mig för mycket och vägrar släppa ett projekt innan det är klart. Jag vet att jag borde säga till att jag har för mycket på mitt bord men jag kan inte låta bli att känna mig misslyckad om jag inte klarar av att fullfölja något jag påbörjat, eller säga "nej jag har inte tid" när någon ber mig om hjälp så ja, det gör mig glad att någon annan ser att situationen är ohållbar, och därmed ger mig mandat att säga "Nej, jag kan inte och det vet du lika väl som jag" typ.
Så nu har jag släppt ifrån mig två stora projekt. Det är lite... märkligt... att släppa på något som varit mitt skötebarn så länge. Good or bad? Watch this space...
Jag fick väldigt bra feedback på min appraisal förra året till min stora glädje trots att jag var "ny" och trenden verkar hålla i sig. Mina jurister är väldigt nöjda med mitt arbete över lag och höjer mig till skyarna vilket förstås är riktigt, riktigt roligt. Men det som gjorde mig ännu mer glad (?) var att flera hade påpekat att jag nog har för mycket att göra. Det är något jag inte är van vid. Det är sant att jag jobbar häcken av mig, men i England var det ingen som märkte det, eller åtminstone ingen påpekande de det... Jag kunde utan problem ha gått in i väggen utan att någon så mycket som ryckt på axlarna. Men så är alltså inte fallet här i Sverige, eller åtminstone inte där jag jobbar.
Jag vet att jag har svårt för att delegera, att jag tar på mig för mycket och vägrar släppa ett projekt innan det är klart. Jag vet att jag borde säga till att jag har för mycket på mitt bord men jag kan inte låta bli att känna mig misslyckad om jag inte klarar av att fullfölja något jag påbörjat, eller säga "nej jag har inte tid" när någon ber mig om hjälp så ja, det gör mig glad att någon annan ser att situationen är ohållbar, och därmed ger mig mandat att säga "Nej, jag kan inte och det vet du lika väl som jag" typ.
Så nu har jag släppt ifrån mig två stora projekt. Det är lite... märkligt... att släppa på något som varit mitt skötebarn så länge. Good or bad? Watch this space...
fredag 26 augusti 2011
Om att försöka organisera sig, och misslyckas...
OK, jag ska erkänna, jag är blogg-periodare...
För ett tag sen upptäckte jag att man kan skriva ett inlägg men välja att inte posta det förrän två, tre, fyra dagar senare. Vilket passar mig utmärkt eftersom jag bloggar i perioder. När jag väl får ett "blogg-ryck" så har jag i regel fyra, fem, sex olika saker jag vill berätta om. Saker som ofta är helt orelaterade till varandra. Sååå, istället för att skriva ett jääättelångt inlägg en dag, och sen inte uppdatera på fyra dagar så tänkte jag att skriver flera inlägg när andan faller på men postar inte alla samtidigt. Vilket har fungerat utmärkt.
Och nu har jag dessutom börjat skriva ner små påminnelser till mig själv när jag kommer på något bra/fyndigt/intressant som jag vill dela med mig av men som jag inte kan blogga om på studs. Jag har ett block med mig för just såna situationer. Så, alldeles nyss tittade jag igenom mitt bloggblock och ser att jag nån gång skrivit "Komedi/flyg"... Det låter ju väldigt intressant, och kanske roligt, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad jag menade med det! Hände det något roligt på senaste flygresan? Har jag sett nån rolig film? En film på ett plan? I can't remember!!! Så nu kan jag se fram emot en sömnlös natt.
Jag lovar att tala om när och om jag kommer på vad denna kryptiska påminnelse betyder men tills dess ska jag lova att komma ihåg att skriva mer detaljerade påminnelser till mig själv.
Thank you and good night!
För ett tag sen upptäckte jag att man kan skriva ett inlägg men välja att inte posta det förrän två, tre, fyra dagar senare. Vilket passar mig utmärkt eftersom jag bloggar i perioder. När jag väl får ett "blogg-ryck" så har jag i regel fyra, fem, sex olika saker jag vill berätta om. Saker som ofta är helt orelaterade till varandra. Sååå, istället för att skriva ett jääättelångt inlägg en dag, och sen inte uppdatera på fyra dagar så tänkte jag att skriver flera inlägg när andan faller på men postar inte alla samtidigt. Vilket har fungerat utmärkt.
Och nu har jag dessutom börjat skriva ner små påminnelser till mig själv när jag kommer på något bra/fyndigt/intressant som jag vill dela med mig av men som jag inte kan blogga om på studs. Jag har ett block med mig för just såna situationer. Så, alldeles nyss tittade jag igenom mitt bloggblock och ser att jag nån gång skrivit "Komedi/flyg"... Det låter ju väldigt intressant, och kanske roligt, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad jag menade med det! Hände det något roligt på senaste flygresan? Har jag sett nån rolig film? En film på ett plan? I can't remember!!! Så nu kan jag se fram emot en sömnlös natt.
Jag lovar att tala om när och om jag kommer på vad denna kryptiska påminnelse betyder men tills dess ska jag lova att komma ihåg att skriva mer detaljerade påminnelser till mig själv.
Thank you and good night!
Walking on sunshine
Jag har börjat promenera igen. Min gamla gå-kompis på jobbet föreslog att vi skulle börja igen och jag var inte sen att tacka ja. Vi har dock kommit fram till att "varje dag" var kanhända en aning optimistiskt så nu går vi varannan dag: Måndag, onsdag och fredag.
Feels good!
Feels good!
Veckans viktuppgång
Inte vad jag hoppats på men nevertheless så visade vågen 109,1 kg i morse, dvs upp 3 hekton.
Ostchips och ytterligare ett delmål
Jag har inte postat några LCHF-recept på länge känns det som, och det beror på att jag kör på gamla klassiker, och faktiskt inte är så fixerad vid mat som jag var tidigare. Men, det här är ju trots allt en LCHF blogg så jag tänkte dela med mig av ett litet snack jag testade häromdagen. Ostchips!
Jag hade köpt en ost till riktigt bra pris på Hemköp som lät intressant. Steffos vällagrade whiskeyost. Jag skivade ost och la skivorna på bakplåtspapper och in i ugnen ca 10 minuter tills de smält men innan de fick färg. Sen la jag de smälta skivorna på en kavel medan de fortfarande var varma för att få lite form (jag tycker i alla fall det är trevligare med chips som har lite "form") och lät svalna och torka till. Fantastiskt goda chips blev det! Väldigt smakrika och det räckte med bara ett par för att jag skulle få mitt chipsbehov tillfredsställt!
Jag berättade ju för inte så länge sen om byxorna jag köpte i England. Jag var hemma hos Syster Yster häromdagen och hon frågade när det var tänkt att jag skulle kunna ha dem och då slog det mig att det här måste ju naturligtvis bli ett delmål så... Jag ger mig själv två månader att komma i byxorna (och kjolen). Planen är att pröva byxorna varje fredag (i samband med vägning) och allra senast 1 november ska jag kunna gå till jobbet i dem! (ja ja, lite mer än två månader då)
Jag hade köpt en ost till riktigt bra pris på Hemköp som lät intressant. Steffos vällagrade whiskeyost. Jag skivade ost och la skivorna på bakplåtspapper och in i ugnen ca 10 minuter tills de smält men innan de fick färg. Sen la jag de smälta skivorna på en kavel medan de fortfarande var varma för att få lite form (jag tycker i alla fall det är trevligare med chips som har lite "form") och lät svalna och torka till. Fantastiskt goda chips blev det! Väldigt smakrika och det räckte med bara ett par för att jag skulle få mitt chipsbehov tillfredsställt!
Jag berättade ju för inte så länge sen om byxorna jag köpte i England. Jag var hemma hos Syster Yster häromdagen och hon frågade när det var tänkt att jag skulle kunna ha dem och då slog det mig att det här måste ju naturligtvis bli ett delmål så... Jag ger mig själv två månader att komma i byxorna (och kjolen). Planen är att pröva byxorna varje fredag (i samband med vägning) och allra senast 1 november ska jag kunna gå till jobbet i dem! (ja ja, lite mer än två månader då)
torsdag 25 augusti 2011
Maggie goes on a diet
Säkert har ni redan hört talas om den planerade barnboken (som riktar sig till barn mellan 4 och 8 år) "Maggie goes on a diet". Jag vet faktiskt inte vilka ord jag ska välja här... Fruktansvärt och smaklöst är nog de som jag poppar upp i huvudet först...
Redan på "min tid" var pressen att vara smalast, snyggast och populärast oerhört stark, och om man inte passade in i mallen blev man automatiskt en måltavla (fetknopp, tjockis, fetso, glasögonorm, gigglo osv osv) men jag har förstått att pressen nu är om möjligt ändå hårdare. Barn på lågstadiet som går på stenhårt diet (med sina föräldrars medgivande och stöd!) och som utvecklar ätstörningar långt innan puberteten.
Mobbing är helt klart bland det värsta som kan drabba ett barn i skolan MEN att i princip säga till ett barn att "bara du bantar så blir allt bra!" är lika fel det. Barn är grymma och när de valt ett "offer" spelar det ingen roll hur smal eller snygg man är. Barn mobbas för att de är överviktiga, har glasögon, en konstigt namn, har rött hår, omoderna kläder, ett födelsemärke på näsan osv osv. Istället för att uppmuntra våra barn att banta, skaffa linser, byta namn, färga håret, köpa nya kläder, genomgå plastikkirugi så borde vi istället uppmuntra våra barn att inse att alla duger som de är, att alla är speciella på sitt sätt, och så länge man trivs med sig själv så ska man fullständigt skita i vad andra tycker och säger. Bygg självförtroende i barnen istället för att lära dem att man bör passa i en viss mall, och storlek, för att accepteras av samhället.
Jag hoppas att boken inte kommer att ges ut men, jag undrar om vi inte ser början på en trend här... tyvärr. :-(
Redan på "min tid" var pressen att vara smalast, snyggast och populärast oerhört stark, och om man inte passade in i mallen blev man automatiskt en måltavla (fetknopp, tjockis, fetso, glasögonorm, gigglo osv osv) men jag har förstått att pressen nu är om möjligt ändå hårdare. Barn på lågstadiet som går på stenhårt diet (med sina föräldrars medgivande och stöd!) och som utvecklar ätstörningar långt innan puberteten.
Mobbing är helt klart bland det värsta som kan drabba ett barn i skolan MEN att i princip säga till ett barn att "bara du bantar så blir allt bra!" är lika fel det. Barn är grymma och när de valt ett "offer" spelar det ingen roll hur smal eller snygg man är. Barn mobbas för att de är överviktiga, har glasögon, en konstigt namn, har rött hår, omoderna kläder, ett födelsemärke på näsan osv osv. Istället för att uppmuntra våra barn att banta, skaffa linser, byta namn, färga håret, köpa nya kläder, genomgå plastikkirugi så borde vi istället uppmuntra våra barn att inse att alla duger som de är, att alla är speciella på sitt sätt, och så länge man trivs med sig själv så ska man fullständigt skita i vad andra tycker och säger. Bygg självförtroende i barnen istället för att lära dem att man bör passa i en viss mall, och storlek, för att accepteras av samhället.
Jag hoppas att boken inte kommer att ges ut men, jag undrar om vi inte ser början på en trend här... tyvärr. :-(
A Love Story...
Bara för att jag saknar Mr Big något så fruktansvärt så får ni stå ut med historien om hur vi träffades...
Den 9 april 2000 packade jag ihop mina och DJ Cools pinaler och begav mig till "Ol' Blighty". Jag hade i princip knappt hunnit packa upp förrän Mr Big kom in i mitt liv. Det var den 29 maj då jag hittat en barnvakt åt DJ Cool och jag och Esset skulle ut och göra stan osäker. Vi bodde då i en liten tvåa i Stamford Hill och bestämde oss för att bara gå uppför gatan till Stoke Newington. Jag vill minnas att det var första gången vi satte vår fot på "Bar Lorca" på Stoke Newington High Street. Det var en liten salsaklubb med ett upphöjt dansgolv och inte många sittplatser. Jag och Esset hängde vid cigarettmaskinen nära toaletterna. Jag såg inte när Mr Big kom in men han har senare berättat att han såg mig så snart han klev genom dörren och tänkte, kanhända i "Ferdinand" style, att "Henne ska jag ha!"
Han kom med sin kusin och jag såg honom först när han stod vid sidan av dansgolvet. Jag minns att jag såg honom och att hans utseende attraherade mig. Kanske var det hans bruna ögon, eller hans "boy band looks". Jag trodde att han kanske var italienare. Våra ögon möttes och han visade att han ville jag skulle komma till honom. Jag hade just bestämt mig för att inte låta mig hunsas av män längre, och visade tydligt att han skulle komma till mig istället. Jag "promenerade" med mina fingrar och pekade på honom och sen till mig själv. Han gjorde likadant. Jag var som hypnotiserad och vi bröt knappt ögonkontakten alls. Jag minns inte hur länge vi gestikulerade till varandra men så småningom gav han med sig och kom fram. Han berättade på vääääldigt knagglig engelska vad han hette och vart han kom ifrån (inte Italien, utan Kroatien) och sen så sa vi nog inte så himla mycket mer egentligen. Hans engelska var helt enkelt för dålig. Vi kunde inte prata, men det fanns en djurisk attraktion ingen av oss kunde ignorera. Allt eftersom timmarna gick så hamnade vi så småningom bakom en pinball machine och kysstes. Ooooh vad vi kysstes! Här var en man som kysste som jag och jag tror vi spenderade åtskilliga timmar bakom den där spelmaskinen. Jag ville helt enkelt inte sluta...
Natt blev till tidig morgon och vi hamnade hos mig. Vi kysstes ännu mer och när jag vaknade nästa morgon hade jag fortfarande mina läppar tryckta mot hans. Vi hade somnat mitt i en kyss. Och dan därpå hade jag en fläskläpp så det stod härliga till! Jag såg ut som om jag gått en rond med Tyson, bara genom att kyssas intensivt! Vi åt frukost och jag trodde, med min historia, att det var sista gången jag skulle se honom (självförtroendet var inte på topp vid den här tiden). Det tog en timme efter han lämnat mig så kom första sms:et...
Vi fortsatte träffas och jag minns idag faktiskt inte vad, eller snarare hur, vi pratade. För som sagt, hans engelska var verkligen usel. Men vi pratade, och vi pratade mycket, och om allt. Så en dag, kanske en månad efter vi träffats, ringde han och sa att han hade något viktigt att berätta, men han ville inte säga det över telefon utan han skulle komma över senare. Jag spenderade de följande 4-5 timmarna med att gå igenom alla möjliga scenarion. Var han knarklangare? Kriminell? Mördare? Transexuell? Gift...? Vilket scenario jag än kom på, så var i alla fall slutsatsen densamma... Jag älskade honom.... No matter what.
Så kom han slut, och berättade att... han var inte från Kroatien, utan från Albanien! Jag tror jag t o m började skratta! Här hade jag gått igenom alla helvetes kval och så berättar han något sånt! Men jag visste i alla fall att jag älskade honom... och att han älskade mig.
To be continued...
Den 9 april 2000 packade jag ihop mina och DJ Cools pinaler och begav mig till "Ol' Blighty". Jag hade i princip knappt hunnit packa upp förrän Mr Big kom in i mitt liv. Det var den 29 maj då jag hittat en barnvakt åt DJ Cool och jag och Esset skulle ut och göra stan osäker. Vi bodde då i en liten tvåa i Stamford Hill och bestämde oss för att bara gå uppför gatan till Stoke Newington. Jag vill minnas att det var första gången vi satte vår fot på "Bar Lorca" på Stoke Newington High Street. Det var en liten salsaklubb med ett upphöjt dansgolv och inte många sittplatser. Jag och Esset hängde vid cigarettmaskinen nära toaletterna. Jag såg inte när Mr Big kom in men han har senare berättat att han såg mig så snart han klev genom dörren och tänkte, kanhända i "Ferdinand" style, att "Henne ska jag ha!"
Han kom med sin kusin och jag såg honom först när han stod vid sidan av dansgolvet. Jag minns att jag såg honom och att hans utseende attraherade mig. Kanske var det hans bruna ögon, eller hans "boy band looks". Jag trodde att han kanske var italienare. Våra ögon möttes och han visade att han ville jag skulle komma till honom. Jag hade just bestämt mig för att inte låta mig hunsas av män längre, och visade tydligt att han skulle komma till mig istället. Jag "promenerade" med mina fingrar och pekade på honom och sen till mig själv. Han gjorde likadant. Jag var som hypnotiserad och vi bröt knappt ögonkontakten alls. Jag minns inte hur länge vi gestikulerade till varandra men så småningom gav han med sig och kom fram. Han berättade på vääääldigt knagglig engelska vad han hette och vart han kom ifrån (inte Italien, utan Kroatien) och sen så sa vi nog inte så himla mycket mer egentligen. Hans engelska var helt enkelt för dålig. Vi kunde inte prata, men det fanns en djurisk attraktion ingen av oss kunde ignorera. Allt eftersom timmarna gick så hamnade vi så småningom bakom en pinball machine och kysstes. Ooooh vad vi kysstes! Här var en man som kysste som jag och jag tror vi spenderade åtskilliga timmar bakom den där spelmaskinen. Jag ville helt enkelt inte sluta...
Natt blev till tidig morgon och vi hamnade hos mig. Vi kysstes ännu mer och när jag vaknade nästa morgon hade jag fortfarande mina läppar tryckta mot hans. Vi hade somnat mitt i en kyss. Och dan därpå hade jag en fläskläpp så det stod härliga till! Jag såg ut som om jag gått en rond med Tyson, bara genom att kyssas intensivt! Vi åt frukost och jag trodde, med min historia, att det var sista gången jag skulle se honom (självförtroendet var inte på topp vid den här tiden). Det tog en timme efter han lämnat mig så kom första sms:et...
Vi fortsatte träffas och jag minns idag faktiskt inte vad, eller snarare hur, vi pratade. För som sagt, hans engelska var verkligen usel. Men vi pratade, och vi pratade mycket, och om allt. Så en dag, kanske en månad efter vi träffats, ringde han och sa att han hade något viktigt att berätta, men han ville inte säga det över telefon utan han skulle komma över senare. Jag spenderade de följande 4-5 timmarna med att gå igenom alla möjliga scenarion. Var han knarklangare? Kriminell? Mördare? Transexuell? Gift...? Vilket scenario jag än kom på, så var i alla fall slutsatsen densamma... Jag älskade honom.... No matter what.
Så kom han slut, och berättade att... han var inte från Kroatien, utan från Albanien! Jag tror jag t o m började skratta! Här hade jag gått igenom alla helvetes kval och så berättar han något sånt! Men jag visste i alla fall att jag älskade honom... och att han älskade mig.
To be continued...
onsdag 24 augusti 2011
Trafikplats Glädjen
Häromdagen hörde jag talas om att Jonas Gardell uppträdde i Vitabergsparken och jag ville naturligtvis gå. Jag har alltid gillat Jonas men aldrig sett honom live så det här var ett perfekt tillfälle tyckte jag. Mötte upp med en gammal skolkompis efter jobbet i parken. Hon var där redan klockan fem och tur var väl det, för när jag kom vid halv sex var det i princip redan fullt!
Vi fick hursomhelst bra platser (tack vare H!) och hade lite picnic fram tills dess föreställningen började (lufttorkad skinka, babybel-ostar och hallon som sköljdes ner med rödvin på tetra).
Ja, vad kan man säga egentligen... Det var en fantastisk föreställning som stundvis fick mig att kikna av skratt. Bara Jonas kroppsspråk är nog att få en att vrida sig av skratt men det som imponerar mig mest tror jag, är hans förmåga att knyta ihop hela historien, att blanda skratt med allvar och knivskarpa observationer. Han började med att få publiken att slappna av med diverse skämt om politisk korrekthet bl a men sen så WHAM slog han till med något som fick en att reflektera över livet och hur vi beter oss mot varandra. När han t ex berättade om sina föräldrar satt vi alla precis knäpptysta (och det var ändå som sagt några hundra, kanske tusen människor i publiken) att man kunde hört en knappnål falla just då ...
Det jag i alla fall tog med mig från kvällen var: Ta vara på det du har, var tacksam för det du får och sträva alltid efter något bättre. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Sluta aldrig leta efter avfarten till Trafikplats Glädjen och tänk dig för både en och två gånger innan du sätter dig i en sacco-säck, särskilt om nämda sacco-säck tillhör en hormonstinn, pubertal tonårspojke!
Vi fick hursomhelst bra platser (tack vare H!) och hade lite picnic fram tills dess föreställningen började (lufttorkad skinka, babybel-ostar och hallon som sköljdes ner med rödvin på tetra).
Ja, vad kan man säga egentligen... Det var en fantastisk föreställning som stundvis fick mig att kikna av skratt. Bara Jonas kroppsspråk är nog att få en att vrida sig av skratt men det som imponerar mig mest tror jag, är hans förmåga att knyta ihop hela historien, att blanda skratt med allvar och knivskarpa observationer. Han började med att få publiken att slappna av med diverse skämt om politisk korrekthet bl a men sen så WHAM slog han till med något som fick en att reflektera över livet och hur vi beter oss mot varandra. När han t ex berättade om sina föräldrar satt vi alla precis knäpptysta (och det var ändå som sagt några hundra, kanske tusen människor i publiken) att man kunde hört en knappnål falla just då ...
Det jag i alla fall tog med mig från kvällen var: Ta vara på det du har, var tacksam för det du får och sträva alltid efter något bättre. Behandla andra som du själv vill bli behandlad. Sluta aldrig leta efter avfarten till Trafikplats Glädjen och tänk dig för både en och två gånger innan du sätter dig i en sacco-säck, särskilt om nämda sacco-säck tillhör en hormonstinn, pubertal tonårspojke!
tisdag 23 augusti 2011
Bananflugor och vattenringar
Så här i rötmånadstider finns det något värre än bananflugor?! Jag verkligen avskyr de små liven och det krävs inte mycket för att de ska starta en koloni i ens kök. Och när de väl etablerat sig så är det omöjligt att bli av med dem... trodde jag i alla fall.
Ok, jag erkänner, jag kan kanske inte kalla mig själv "Domestic Godess" och kanske är det jag tänker dela med mig av nu allmän kännedom men jag hade hursomhelst aldrig hört talas om det förut. Here goes...
Man tar en del honung, en del vinäger och en del vatten. Blanda i några droppar diskmedel och...voíla! Banana flies goes kamikaze! Jag lovar och svär att jag aldrig stött på något så effektivt! (Tack Wikipedia!) Efter bara en timme tog jag detta foto:
Och nu, några dagar senare, är mitt hus bananflugefritt!
Och här kommer husmorstips nummer två. Vattenringar. Jag har faktiskt lyckats undvika vattenringar på möbler tills nu. Inte för att vi använder underlägg eller nåt utan bara för att vi haft tur, antar jag. Men häromdagen ställde jag ett glas vatten på bordet och inom bara någon minut var vattenringen ett faktum. "Fan" tänkte jag. Jag har redan ett ciggmärke på bordet (courtesy of sonen DJ Cool *morr*) och nu alltså även en vattenring. Jag kontaktade min gode vän "Google" (allvarligt, vad gjorde vi innan Google?!) och hittade som följer:
Man tager en eller ett par teskedar majonäs och klicka ut på fläcken. Lägg på lite hushållspapper och tryck ner majonäsen i bordet (eller valfri möbel). Låt ligga 15 minuter. Torka av och simsalabim... vattenringen är borta! Att det kunde vara så simpelt. Jag trodde knappt mina ögon.
Kanske även jag kan komma att bli en domestic goodness så småningom...
Är det förresten nån som vet hur man blir av med cigarettmärken på möbler?
Ok, jag erkänner, jag kan kanske inte kalla mig själv "Domestic Godess" och kanske är det jag tänker dela med mig av nu allmän kännedom men jag hade hursomhelst aldrig hört talas om det förut. Here goes...
Man tar en del honung, en del vinäger och en del vatten. Blanda i några droppar diskmedel och...voíla! Banana flies goes kamikaze! Jag lovar och svär att jag aldrig stött på något så effektivt! (Tack Wikipedia!) Efter bara en timme tog jag detta foto:
Och nu, några dagar senare, är mitt hus bananflugefritt!
Och här kommer husmorstips nummer två. Vattenringar. Jag har faktiskt lyckats undvika vattenringar på möbler tills nu. Inte för att vi använder underlägg eller nåt utan bara för att vi haft tur, antar jag. Men häromdagen ställde jag ett glas vatten på bordet och inom bara någon minut var vattenringen ett faktum. "Fan" tänkte jag. Jag har redan ett ciggmärke på bordet (courtesy of sonen DJ Cool *morr*) och nu alltså även en vattenring. Jag kontaktade min gode vän "Google" (allvarligt, vad gjorde vi innan Google?!) och hittade som följer:
Man tager en eller ett par teskedar majonäs och klicka ut på fläcken. Lägg på lite hushållspapper och tryck ner majonäsen i bordet (eller valfri möbel). Låt ligga 15 minuter. Torka av och simsalabim... vattenringen är borta! Att det kunde vara så simpelt. Jag trodde knappt mina ögon.
Kanske även jag kan komma att bli en domestic goodness så småningom...
Är det förresten nån som vet hur man blir av med cigarettmärken på möbler?
söndag 21 augusti 2011
GI-knäcke
Jag hittade något som kallas "GI-knäcke" på ICA häromdagen och var förstås tvungen att pröva. Enligt näringsvärdesförteckningen innehåller den 23 gram kolhydrater (varav socker 1 gram) per 100 gram. En påse innehåller 200 gram, och 10 skivor knäcke, vilket jag räknade ut att en skiva innehåller 4.6 gram kolhydrater. Så, det borde med andra ord vara ok att äta en skiva om dagen. Skivorna var dessutom ganska stora så en borde vara nog i vilket fall, istället för mitt Low Carb bröd som jag vanligtvis äter på morgonen.
Knäcket var lite svårt att bre men jag det gick efter några försök. Hitintills har jag prövat det med räkost, makrill och ägg (inte samtidigt förstås!) och jag tycker att det är väldigt, väldigt gott. Helt klart värt att köpa igen. Kan tänka mig att det är ett utmärkt alternativ till kexen om man t ex vill ha en ostbricka till helgen. Delikatesser från Gränna heter tillverkaren förresten. It's been "Approved by Kimster"!
Knäcket var lite svårt att bre men jag det gick efter några försök. Hitintills har jag prövat det med räkost, makrill och ägg (inte samtidigt förstås!) och jag tycker att det är väldigt, väldigt gott. Helt klart värt att köpa igen. Kan tänka mig att det är ett utmärkt alternativ till kexen om man t ex vill ha en ostbricka till helgen. Delikatesser från Gränna heter tillverkaren förresten. It's been "Approved by Kimster"!
lördag 20 augusti 2011
Nagelskoj!
Nu när mina naglar växer som ogräs så tycker jag att det är lite roligt att leka med dem igen. Jag har länge haft ett intresse i nagelkonst och för ett par år sen försökt jag t o m mig på att gå en kurs i nagelförlängning. Fast det var nog inte riktigt min grej, jag tycker det är roligt att måla naglar och YouTube är en ständig källa till nya idéer. Så, innan jag åkte på semester så plockade jag fram lacken och målade mina naglar. Så här blev det:
Dessvärre gick en nagel av precis innan jag åkte men den gick att limma fast igen. Men jag insåg att naglarna nu är så pass långa att de riskerar att gå av när jag börjar jobba igen. Såååå, jag bestämde mig för att göra något åt det. Tänkte jag skulle dels förstärka mina egna naglar, och dels ersätta den nagel som gått av. Så jag Googlade (vad gjorde vi innan Google?!) och hittade Kim's Nails på Östgötagatan i Skanstull. Om Kimster ska göra sina naglar, klart hon ska gå till Kim's Nails! Men dessutom hade hon väldigt många bra recensioner så sagt och gjort, jag bokade en tid samma dag (igår) och åkte dit.
Så här såg naglarna ut innan, långfingernageln är alltså den som gått av, och limmats fast igen, därav nagellacket:
Och så här ser de ut nu:
Behöver jag säga att jag är supernöjd!
fredag 19 augusti 2011
En resa till Yorkshire och för små byxor
Min resa började som jag redan berättat efter en sömnlös natt klockan fem på morgonen och efter flera timmars färd via flyg och tåg kom jag så äntligen fram till Leeds. Jag och en av mina bästisar, Esset, hade arrangerat en svensk grillfest på lördagen och till min förtjusning dök de flesta av mina gamla vänner och kollegor upp. Det regnade mer eller mindre alla dagar jag var i Leeds förutom just denna. Vi bjöd på flera olika grillspett och kladdsallad vilket gick hem storligen hos alla. Jag fick många frågor om LCHF, något som i princip inte existerar i England. Möjligen kan det jämföras med steg ett av Atkins. Alla var hursomhelst mäkta imponerade och intresserade. Efter många grillspett och flera glas vin och ett par omgångar charader, gick vi och la oss runt halv tre. På det hela taget en mycket trevlig kväll...
På söndagen var det så dags för en traditionell "Horsforth Run". Jag och min andra bästis "Me Old Fruit" har som tradition att ett par gånger om året mötas upp i Horsforth och arbeta oss igenom Horsforth Town Streets alla pubar. Beroende på vad vi dricker kommer vi olika långt varje gång. Denna gång mötes vi på "Medusa" för lite mat innan vi körde igång. Me old fruit hade dessutom med sig sin pojkvän "J" som är en genuint "likeable guy". Jag beställde en biff med beasås och blev glatt överraskad att den inte serverades med pommes, något som annars verkar serveras till precis allt i England, t o m lasagne (believe it or not!) Till efterrätt tog jag en ostbricka och lät pojkarna äta upp kexen (ja, de fick förstås lite ost att ha på kexen också).
Sen körde racet igång! Vi gick vidare till "Town Hall Tavern" där de serverar körsbärsöl. Det var den enda ölen jag drack under hela veckan (1/2 pint) men let's face it, det är inte ett Horsforth Race utan körsbärsöl... man ska inte bryta traditioner...
Timmarna gick och vi betade av pub efter pub längs med vägen och slutade vid "The Fleece". En typisk "working class pub" som har vin på "tap". Inte vad man skulle kalla en "classy establishment" men den har sin charm. Förrförra sommaren när jag och me old fruit var på en annan Horsforth Run så satt vi utanför just denna pub och drack varsin öl när en man ett par bord bort började skrika i sin telefon. Det var tydligt att han försökte förklara för någon vart han var, och hur man tog sig dit för han skrek flera gånger: I'm in the fooking Fleece, off the fooking roundabout... IN THE FOOKING FLEEEECE - off the fooking Ring Road!!! Det här pågick under flera minuter, och killen blev högljuddare och högljuddare. Jag tror att man måste ha varit där för att se det roliga i det, men försök att lägga till en riktigt bred Yorkshire dialekt så förstår ni kanske. Det här har hursomhaver blivit lite av ett internt skämt mellan mig och me old fruit så J fick finna sig i att vi satt och spelade upp hela scenen igen för varandra, och igen och igen, tills vi vred oss av skratt! Jag t o m checkade in på Facebook på "The Fucking Fleece". Ha ha ha
Om jag ser lite dragen ut på bilden så beror det på att, tja att jag var det. :-)
Kvällen avslutades på gayklubben the Bridge inne i stan där me old fruit konfronterade sin scenskräck och gick upp och sjöng Mamas 'n' Papas. Nån gång efter midnatt bestämde jag och me old fruit för att "bara beställa en till var" varpå J gick iväg och köpte oss varsin flaska vin. Ja, jo, vi hade ju tänkt oss ett GLAS till var men what the heck - you only live once! Än en gång, en mycket, mycket trevlig kväll, som slutade på me old fruits soffa i City Island.
PS. "Me old fruit" är för övrigt Geordie (Newcastle) slang för typ "polare" och är vad jag och me old fruit kallar varandra mest hela tiden.
På måndagen åkte jag över till Hull, en dryg timme på tåget, för att hälsa på min goda vän "Knoddmamman". Vi träffades för några år sen på internet, precis innan hon flyttade från Sverige för att gifta sig med sin engelsman, och vi har varit goda vänner ända sen dess. Hon och hennes man har försökt adoptera ett barn under ganska lång tid och för några månader sen fick de äntligen hem sin Knodda. Hon har en blogg för övrigt och om ni inte redan läst den så rekommenderar jag ett besök. Knoddmamman skriver på ett underhållande sätt, med en gnutta allvar, och en hel del visdomsord, om sin, och numera Knoddans vardag.
Och nu skulle jag alltså få träffa Knoddan i egen hög person! Efter att ha sett så många bilder, och filmer, tyckte jag att jag redan kände henne men oooh så fel jag hade. Foton, eller ens rörliga bilder, gör inte denna ungen rättvisa. Maken till glad och charmerade unge har jag nog inte träffat. Till en början var hon lite reserverad, precis som barn ska vara, men det dröjde inte alltför länge förrän hon kom och visade mig sina leksaker, och när vi gick till tågstationen dagen därpå ville hon hålla min hand medan hon satt i vagnen. Kimster is in löööv! Om det inte ryckte och drog i livmodern redan, så gör det det nu!
Förutom allt detta hann jag dessutom träffa gamla kollegor (och fick reda på att firman näranog halverats sen jag åkte för ett år sen) och spendera många timmar med att diskutera allt mellan himmel och jord med bästisen Esset.
Så hur var det med de för små byxorna? Jo, en dag så gick vi nämligen till Leeds Market, en av de största (om inte den största) i England där jag hittade två par byxor och en kjol för £13 (ca 130:-) Jag velade länge och väl över vilken storlek jag skulle köpa (provrum fanns icke att tillgå) och bestämde mig till slut för en storlek 16 (svensk storlek 42 enligt storleksguiden såg jag just men jag skulle tro att vi snarare pratar storlek 46). Jag visste att byxorna skulle vara för små, och tänkte att jag skulle "krympa i" dem, så nu får vi se, hur lång tid det tar innan Kimster kan ha sina UK byxor!
På söndagen var det så dags för en traditionell "Horsforth Run". Jag och min andra bästis "Me Old Fruit" har som tradition att ett par gånger om året mötas upp i Horsforth och arbeta oss igenom Horsforth Town Streets alla pubar. Beroende på vad vi dricker kommer vi olika långt varje gång. Denna gång mötes vi på "Medusa" för lite mat innan vi körde igång. Me old fruit hade dessutom med sig sin pojkvän "J" som är en genuint "likeable guy". Jag beställde en biff med beasås och blev glatt överraskad att den inte serverades med pommes, något som annars verkar serveras till precis allt i England, t o m lasagne (believe it or not!) Till efterrätt tog jag en ostbricka och lät pojkarna äta upp kexen (ja, de fick förstås lite ost att ha på kexen också).
Sen körde racet igång! Vi gick vidare till "Town Hall Tavern" där de serverar körsbärsöl. Det var den enda ölen jag drack under hela veckan (1/2 pint) men let's face it, det är inte ett Horsforth Race utan körsbärsöl... man ska inte bryta traditioner...
Timmarna gick och vi betade av pub efter pub längs med vägen och slutade vid "The Fleece". En typisk "working class pub" som har vin på "tap". Inte vad man skulle kalla en "classy establishment" men den har sin charm. Förrförra sommaren när jag och me old fruit var på en annan Horsforth Run så satt vi utanför just denna pub och drack varsin öl när en man ett par bord bort började skrika i sin telefon. Det var tydligt att han försökte förklara för någon vart han var, och hur man tog sig dit för han skrek flera gånger: I'm in the fooking Fleece, off the fooking roundabout... IN THE FOOKING FLEEEECE - off the fooking Ring Road!!! Det här pågick under flera minuter, och killen blev högljuddare och högljuddare. Jag tror att man måste ha varit där för att se det roliga i det, men försök att lägga till en riktigt bred Yorkshire dialekt så förstår ni kanske. Det här har hursomhaver blivit lite av ett internt skämt mellan mig och me old fruit så J fick finna sig i att vi satt och spelade upp hela scenen igen för varandra, och igen och igen, tills vi vred oss av skratt! Jag t o m checkade in på Facebook på "The Fucking Fleece". Ha ha ha
Om jag ser lite dragen ut på bilden så beror det på att, tja att jag var det. :-)
Kvällen avslutades på gayklubben the Bridge inne i stan där me old fruit konfronterade sin scenskräck och gick upp och sjöng Mamas 'n' Papas. Nån gång efter midnatt bestämde jag och me old fruit för att "bara beställa en till var" varpå J gick iväg och köpte oss varsin flaska vin. Ja, jo, vi hade ju tänkt oss ett GLAS till var men what the heck - you only live once! Än en gång, en mycket, mycket trevlig kväll, som slutade på me old fruits soffa i City Island.
PS. "Me old fruit" är för övrigt Geordie (Newcastle) slang för typ "polare" och är vad jag och me old fruit kallar varandra mest hela tiden.
På måndagen åkte jag över till Hull, en dryg timme på tåget, för att hälsa på min goda vän "Knoddmamman". Vi träffades för några år sen på internet, precis innan hon flyttade från Sverige för att gifta sig med sin engelsman, och vi har varit goda vänner ända sen dess. Hon och hennes man har försökt adoptera ett barn under ganska lång tid och för några månader sen fick de äntligen hem sin Knodda. Hon har en blogg för övrigt och om ni inte redan läst den så rekommenderar jag ett besök. Knoddmamman skriver på ett underhållande sätt, med en gnutta allvar, och en hel del visdomsord, om sin, och numera Knoddans vardag.
Och nu skulle jag alltså få träffa Knoddan i egen hög person! Efter att ha sett så många bilder, och filmer, tyckte jag att jag redan kände henne men oooh så fel jag hade. Foton, eller ens rörliga bilder, gör inte denna ungen rättvisa. Maken till glad och charmerade unge har jag nog inte träffat. Till en början var hon lite reserverad, precis som barn ska vara, men det dröjde inte alltför länge förrän hon kom och visade mig sina leksaker, och när vi gick till tågstationen dagen därpå ville hon hålla min hand medan hon satt i vagnen. Kimster is in löööv! Om det inte ryckte och drog i livmodern redan, så gör det det nu!
Förutom allt detta hann jag dessutom träffa gamla kollegor (och fick reda på att firman näranog halverats sen jag åkte för ett år sen) och spendera många timmar med att diskutera allt mellan himmel och jord med bästisen Esset.
Så hur var det med de för små byxorna? Jo, en dag så gick vi nämligen till Leeds Market, en av de största (om inte den största) i England där jag hittade två par byxor och en kjol för £13 (ca 130:-) Jag velade länge och väl över vilken storlek jag skulle köpa (provrum fanns icke att tillgå) och bestämde mig till slut för en storlek 16 (svensk storlek 42 enligt storleksguiden såg jag just men jag skulle tro att vi snarare pratar storlek 46). Jag visste att byxorna skulle vara för små, och tänkte att jag skulle "krympa i" dem, så nu får vi se, hur lång tid det tar innan Kimster kan ha sina UK byxor!
Post-holiday vikt
Jag hoppades att vikten åtminstone skulle stå still efter min semestervecka, att jag inte skulle gå upp. Även om jag hållt mig på LCHF-vägen i mesta möjliga mån så har jag ändå unnat mig en och annan kolhydrat. Så gissa om jag blev förvånad när jag denna soliga morgon ställde mig på vågen som visade 108.8 kg - hela 6 hekton ner från förra veckan! Jag var faktiskt tvungen att ställa mig på vågen två gånger för att försäkra mig om att den inte visade fel!
Så nu ska jag äta två smarriga kaviar och ost mackor (Low Carb of course!) och dricka en kopp kaffe. Jag återkommer senare idag.
Trevlig fredag vänner!
Så nu ska jag äta två smarriga kaviar och ost mackor (Low Carb of course!) och dricka en kopp kaffe. Jag återkommer senare idag.
Trevlig fredag vänner!
torsdag 18 augusti 2011
Hemma igen!
Jaha, då var man hemma igen efter en underbar vecka i Yorkshire. Jag har mycket att berätta och sitter i skrivande stund och försöker reda ut trådarna. Vad ska jag skriva först? Vad kan vara intressant att läsa om? Så ha tålamod. Flera inlägg kommer i bloggen de närmaste dagarna. Jag har trots allt semester ett par dagar till. :-)
Leeds Town Hall
Ikväll ska jag titta på "The Game" och dricka ett glas rött. Jag återkommer i morgon med full rapport...
Ha det bra!
Leeds Town Hall
Ikväll ska jag titta på "The Game" och dricka ett glas rött. Jag återkommer i morgon med full rapport...
Ha det bra!
torsdag 11 augusti 2011
Veckans vikt - på resande fot
Sitter på Arlanda vid gate 67b och väntar på planet som ska ta mig till England. Klockan fem i morse tvingade jag mig ur sängen, efter en sömnlös natt brevid Mr Big som förvandlats till bara armbågar och knän. Idag är jag mör I hela kroppen.
Men jag vägde mig imorse I alla fall och nästa delmål är nått! 109,4 kg! Whoop whoop!
måndag 8 augusti 2011
Semeeeester!
Idag är första dagen på min andra semester! Ja, eller man får väl säga att semestern officiellt började i fredags eftermiddag. Helgen har i alla fall spenderats i goda vänners sällskap i Uppsala, på årets första kräftskiva. Kräftor är bra LCHF mat - noll kolhydrater. Och personligen kan jag äta ett paket helt själv! Mmmmmmmmmmmmm...
Möjligen blev det en snaps eller två för många, men what the heck... Jag har semester!!!
Möjligen blev det en snaps eller två för många, men what the heck... Jag har semester!!!
fredag 5 augusti 2011
Veckans vikt
Ner 0,3 kg denna vecka så vågen stannar på 110,3. Det går långsamt, men det går i alla fall. Satsar på att nå nästa delmål innan jag åker till England nästa vecka!
torsdag 4 augusti 2011
En typisk matvecka
Varje dag:
FRUKOST:
En kopp kaffe med vispgrädde och två Low Carb mackor med Bregott och fyra skivor ost (på varje macka!). Ibland lyxar jag till det med lite kaviar.
MELLANMÅL:
Om jag blir hungring framåt eftermiddagen äter jag några skivor ost, eller ett ägg.
MIDDAG:
Måndag Tacotallrik med oopsie tortillas
Tisdag Auberginelasagne
Onsdag Grillad korv med kladdsallad
Torsdag Fläskpannkaka
Fredag Kasslersallad
Lördag Fläskkotlett med bearnaisesås
Söndag LCHF burgare
FRUKOST:
En kopp kaffe med vispgrädde och två Low Carb mackor med Bregott och fyra skivor ost (på varje macka!). Ibland lyxar jag till det med lite kaviar.
MELLANMÅL:
Om jag blir hungring framåt eftermiddagen äter jag några skivor ost, eller ett ägg.
MIDDAG:
Måndag Tacotallrik med oopsie tortillas
Tisdag Auberginelasagne
Onsdag Grillad korv med kladdsallad
Torsdag Fläskpannkaka
Fredag Kasslersallad
Lördag Fläskkotlett med bearnaisesås
Söndag LCHF burgare
onsdag 3 augusti 2011
Hur ska man veta hur många kolhydrater ett äpple innehåller?
Det är ju så att råvaror som frukt och grönt sällan säljs med innehållsförteckning så hur ska man veta vad som är ok (-ish) och vad man bör sky som pesten? Jag har klarat mig länge på att hålla mig till 5 kh regeln (köper inget som har mer än 5 kh per 100 gram) och inga underjordgrönsaker men ibland kanske man blir sugen på en frukt trots allt och vill unna sig, ja då finns det en väldigt bra sida man kan söka på:
http://www.fineli.fi/index.php?lang=sv
Jag brukar söka på "mest och minst". Då kan man bl a se att nypon innehåller 16 kh per 100 gram medans hallon "bara" innehåller 4.1 per 100 gram. Då är det ju tur att jag gillar hallon mycket mer än nypon. Man kan också se att spenat, som är en annan favorit, bara innehåller 0.3 kh per 100 gram, så det kan man äta rätt mycket av. Och bli stark som Karl-Alfred?
http://www.fineli.fi/index.php?lang=sv
Jag brukar söka på "mest och minst". Då kan man bl a se att nypon innehåller 16 kh per 100 gram medans hallon "bara" innehåller 4.1 per 100 gram. Då är det ju tur att jag gillar hallon mycket mer än nypon. Man kan också se att spenat, som är en annan favorit, bara innehåller 0.3 kh per 100 gram, så det kan man äta rätt mycket av. Och bli stark som Karl-Alfred?
tisdag 2 augusti 2011
LCHF jordgubbstårta!
Jag lovade ju i midsomras att jag skulle dela med mig av Syster Ysters fantastiska tårtrecept! Så här vi gå!
Sätt ugnen på 150 grader. Blanda 2 dl mandelmjöl (ca en halv påse (200 gram) mandlar genom en mandelkvarn) med 1 dl pofiber, 3 tsk bakpulver, 1/2 tsk vaniljpulver, 2 tsk malen kanel, 1 tsk malen kardemumma, 1 tsk malen ingefära och en nypa salt.
Vispa 3 ägg och 1 1/2 dl sukrin till luftig konsistens och vänd i torrvarorna. Tillsätt 1 1/2 dl rapsolja och 3 dl finrivna morötter. Häll smeten i en smord form bröad med antingen mandelmjöl, kokos eller fibrex. Formen bör vara ca 25 cm i diameter med en 5 - 10 cm hög kant.
Grädda kakan i mitten av ugnen ca 60-70 minuter. Låt svalna. Toppa kakan med vispad grädde och lägg på massor av jordgubbar och blåbär (eller andra bär). Servera och njuuuut!
Sätt ugnen på 150 grader. Blanda 2 dl mandelmjöl (ca en halv påse (200 gram) mandlar genom en mandelkvarn) med 1 dl pofiber, 3 tsk bakpulver, 1/2 tsk vaniljpulver, 2 tsk malen kanel, 1 tsk malen kardemumma, 1 tsk malen ingefära och en nypa salt.
Vispa 3 ägg och 1 1/2 dl sukrin till luftig konsistens och vänd i torrvarorna. Tillsätt 1 1/2 dl rapsolja och 3 dl finrivna morötter. Häll smeten i en smord form bröad med antingen mandelmjöl, kokos eller fibrex. Formen bör vara ca 25 cm i diameter med en 5 - 10 cm hög kant.
Grädda kakan i mitten av ugnen ca 60-70 minuter. Låt svalna. Toppa kakan med vispad grädde och lägg på massor av jordgubbar och blåbär (eller andra bär). Servera och njuuuut!
Min goda vän Maria får agera modell här!
måndag 1 augusti 2011
Fördelar med LCHF
Bortsett från den uppenbara fördelen att man går ner i vikt (!) har jag upptäckt en eller två andra saker som helt klart förbättrats sen jag la om kosten.
* Min hy är helt klart bättre. En och annan plita får jag fortfarande, särskilt kring mensen, men i övrigt ser jag en klar förbättring. Jag använder mycket mindre smink nuförtiden och då och då vågar jag mig t o m utanför dörren osminkad.
* Tänderna känns renare. Om jag kört "strikt" i en vecka eller mer så försvinner den där beläggningen man brukar få i slutet på dagen. Om jag kör tungan över tänder kl.8 på kvällen så känns de lika "lena" som de gjorde kl.8 på morgonen.
* Magen. Jag har alltid haft en känslig mage (kanhända är det ett resultat av min tidigare bulimi/hetsätning) men på sistone har jag varit väldigt regelbunden och haft bra konsistens på "you know what". Vi säger inte mer än så.
*Mina naglar brukar vara en bra barometer på min hälsa. Om de lätt går av och/eller skivar sig, ja då mår jag inte särskilt bra. När de växer som ogräs då är jag på topp och just nu...
Ja, se själva...
* Min hy är helt klart bättre. En och annan plita får jag fortfarande, särskilt kring mensen, men i övrigt ser jag en klar förbättring. Jag använder mycket mindre smink nuförtiden och då och då vågar jag mig t o m utanför dörren osminkad.
* Tänderna känns renare. Om jag kört "strikt" i en vecka eller mer så försvinner den där beläggningen man brukar få i slutet på dagen. Om jag kör tungan över tänder kl.8 på kvällen så känns de lika "lena" som de gjorde kl.8 på morgonen.
* Magen. Jag har alltid haft en känslig mage (kanhända är det ett resultat av min tidigare bulimi/hetsätning) men på sistone har jag varit väldigt regelbunden och haft bra konsistens på "you know what". Vi säger inte mer än så.
*Mina naglar brukar vara en bra barometer på min hälsa. Om de lätt går av och/eller skivar sig, ja då mår jag inte särskilt bra. När de växer som ogräs då är jag på topp och just nu...
Ja, se själva...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)