Men nu har det hänt något. I mitt huvud.
För några veckor sen var jag inbjuden till tjejkväll med kubb hos "Rock-chick". Ett flertal bilder togs under kvällen och jag kan inte påstå att nån av bilderna är särskilt smickrande för figuren men... jag bryr mig inte!!! Snarare är det så att jag tänker att "det kan jag bjuda på för jag blir mindre och mindre för var dag som går" och "enjoy it while you can, it won't last!"
Jomenvisst, jag har gått ner 14 kg men let's face it, jag är fortfarande på gravt överviktigskalan, men det spelar ingen roll för att jag vet att jag inom kort kommer att tillhöra de smalas klubb. Och plötsligt tycker jag att jag ser ganska så "hey ok" på i princip alla bilder. Kanske har jag slutat göra mig till så snart en kamera är i närheten. Kanske ser jag bilderna på ett annat sätt. Men summan av kardemumman är ändå att jag just nu är ganska nöjd med hur jag ser ut. Och det, my friends, är en fantastisk känsla. Och bättre blir det, vecka efter vecka...
Jag t o m la upp ovanstående bild som profilbild på Facebook... Challenge accepted!
Hej du säger de smalas klubb är det så man tillhör olika klubbar? Så vi som har övervikt vi är i en egen klubb? Låter som lycka är vara smal och vara med dem andra smala! Har följt din blogg lite av och till du är väldigt hård mot dig själv tycker jag.
SvaraRaderaAnnika
Hej Annika! Kul att du hittat hit. Nej, jag tror inte att smal automatiskt är lika med lycka (även om jag motvilligt måste erkänna att jag trodde det en gång i tiden...) Jag är redan lycklig, trots att jag är tjock. Det jag menar snarare är att jag för första gången i mitt liv (och det inkluderar de år då jag faktiskt var smal) så smått börjar acceptera min kropp. Att jag kan se mig själv i spegeln och tycka att jag ser helt ok ut. Om det sen beror på att jag gått ner i vikt eller helt enkelt fått ett annat självförtroende spelar egentligen ingen roll.
SvaraRaderaMEN det finns fortfarande tillfällen då jag känner att jag står utanför och tittar in på alla andra som är inte är begränsade av sin storlek. Som när jag väljer "Design/Arkitektur" som tema på resan istället för "Mode/Smycken" bara därför att jag är orolig att det sistnämnda ska inkludera nån form av klädprovning... Eller när jag påstår att ögonläkaren sagt åt mig att ta det lugnt efter ögonoperation och inte utsätta mig för t ex smällar, och att jag därför (tyvärr) måste hoppa av go-carten denna gång, när jag i själva verket är livrädd att de inte finns nån overall som är stor nog...
Men visst inser jag att det bara är jag själv som ställer mig utanför och tittar in, att det inte är någon/några andra som inte låter mig vara med och leka. Och visst är jag hård mot mig själv ibland (men mer sällan nuförtiden hoppas jag). Jag är kanske min egen värsta fiende men jag älskar åtminstone mig själv mer idag, än vad jag gjorde igår.
/Kimster
Kim må vara hård mot sug själv, men inte hårdare än många andra kan vara i denna värld där man ofta gör kopplingen tjock=dum, långsam, trög och taskig karaktär... Det vore naivt att tro att det inte spelar någon roll hur man ser ut. Det finns en uppdelning i "klubbar" vare sig vi vill eller inte. I det ligger i sig ingen värdering, det är hjärnans sätt att hantera verkligheten, vi kategoriserar för att kunna göra snabba bedömningar, detta behövdes då en snabb analys av "vän/fiende" betydde liv eller död för oss... Numera har vi lagt in värderingar i grupperingen och det drabbar alla som inte passar in i det normalas mall. Jag har full förståelse för att Kimster vill in i "de smalas klubb", inte för att det är lycka utan för att man slipper att hela tiden jobba mot andras fördomar, man behöver inte bevisa sitt jag hela tiden... Det tar energi om man hellre skulle lägga på annat. Andra människor tar sig rätten att kommentera och lägga sig i matvanor och livsstil på ett sätt som smala aldrig behöver utsättas för...
SvaraRaderaKimster är en av de mest intelligenta, vackra, modiga och kompetenta människa jag känner. Men det är så många som inte tar sig tid att se det, de ser bara vikten...synd om dem, javisst, men för Kimsters del vore det ju lättare om hon slapp bevisa sig hela tiden. Tror jag hon tycker. Och nu lade jag mig i....