Nu har jag varit tillbaka på jobbet en vecka och saker och ting börjar gå tillbaka till det normala. Jag har dessutom hunnit med ett avstämningssamtal med min chef. En gång per år har vi s k "appraisal" men utöver det har vi ca fyra gånger per år informella avstämningssamtal med chefen för att se hur läget ligger, och vad som kan behöva förbättras.
Jag fick väldigt bra feedback på min appraisal förra året till min stora glädje trots att jag var "ny" och trenden verkar hålla i sig. Mina jurister är väldigt nöjda med mitt arbete över lag och höjer mig till skyarna vilket förstås är riktigt, riktigt roligt. Men det som gjorde mig ännu mer glad (?) var att flera hade påpekat att jag nog har för mycket att göra. Det är något jag inte är van vid. Det är sant att jag jobbar häcken av mig, men i England var det ingen som märkte det, eller åtminstone ingen påpekande de det... Jag kunde utan problem ha gått in i väggen utan att någon så mycket som ryckt på axlarna. Men så är alltså inte fallet här i Sverige, eller åtminstone inte där jag jobbar.
Jag vet att jag har svårt för att delegera, att jag tar på mig för mycket och vägrar släppa ett projekt innan det är klart. Jag vet att jag borde säga till att jag har för mycket på mitt bord men jag kan inte låta bli att känna mig misslyckad om jag inte klarar av att fullfölja något jag påbörjat, eller säga "nej jag har inte tid" när någon ber mig om hjälp så ja, det gör mig glad att någon annan ser att situationen är ohållbar, och därmed ger mig mandat att säga "Nej, jag kan inte och det vet du lika väl som jag" typ.
Så nu har jag släppt ifrån mig två stora projekt. Det är lite... märkligt... att släppa på något som varit mitt skötebarn så länge. Good or bad? Watch this space...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar