tisdag 31 maj 2011

Kladdsallad

Såhär i grilltider är det bra att ha ett alternativ till vanlig potatissallad. Visst är det gott att bara ha en grönsallad till men ibland kanske vill ha det där "kladdiga" också. Den här salladen har jag gjort ett par gånger nu med lite variation. Första gången hade jag t ex gräslök, och igår tog jag vitlök istället. Man kryddar som man vill helt enkelt.

Jag skalade två gröna squash och skar sedan i små fyrkanter. Fräste därefter squashbitarna i (mycket) smör. Det går att koka i ett par minuter om man föredrar det men jag tycker stekt blir godare. Det ska inte bli nån stekyta utan bara tills squashen är mjuk.

Sen blandade jag ca 1 dl creme fraiche (går bra med gräddfil också) med 1 dl majonäs och 1 msk senap. Blandade till slut i skivad purjolök och som sagt, två pressade klyftor vitlök. Salta och peppra. Klart!

Grillsäsongen är räddad!

[Här skulle det ligga en bild på gårdagens middag men det funkade inte av nån anledning - försöker igen senare]

måndag 30 maj 2011

Klädproblem!

Jag upptäckte för några dagar sedan att mina tröjor hade en tendens att krypa upp i midjan, dvs ovanför den hatade magen.

Just magen tycker jag allra allra sämst om. Den bara hänger där och är stor och äcklig. Därför ser jag till att alltid ha tröjor/toppar/skjortor som täcker magen, och det har gått bra hitintills. Jag inbillar mig att magen ser en aning mindre ut när den är täckt på detta vis, och i alla fall mindre uppseendeväckande. Men nu är det alltså slut på det tydligen...

Jag har inte köpt några nya kläder utan använder samma som jag alltid haft. Tänkte ett tag att dom hade krympt i tvätten men det verkar ju otroligt att kläder som tvättats 20 gånger tidigare plötsligt skulle krympa. Men så idag slog det mig vari problemet ligger. Det är ju jag som krympt! Ja, runt midjan i alla fall. Magen verkar vara lika stor som tidigare men midjemåttet måste ha minskat. Effekten blir densamma om man försöker dra en strumpa över ett timglas. Nederkanten på strumpan (eller i mitt fall tröjan) vill gärna glida upp och lägga sig som en korv i midjan.

Visst är jag superglad att jag minskat i omfång men vore det inte förbannat mycket trevligare om man fick välja själv vart kilona ska tas ifrån? Tröstar mig i alla fall med att jag håller på att utveckla en sexig timglasform...  Kanhända är detta något jag kommer att unna mig snart?

Till min älskade syster!

LCHF-burgare

Det har blivit en del "snabbmat" i helgen. Igår åt vi hamburgare. Jag delade ett halvt kilo blandfärs på tre, kryddade och formade till hamburgare. Stekte på låg temperatur tills de var genomstekta. La ett salladsblad på tallriken och började hamburgerbyggandet med en sked hemgjord hamburgerdressing (lika delar creme fraiche och majonäs, chilisås efter smak och tycke samt finhackad inlagd gurka). På det la jag skivad rödlök, avokado, gul chilli och smältost. La sedan på hamburgaren och ytterligare en skiva smältost. På det blev det lite bacon, ett par tomatskivor och slutligen lite mer dressing. Och så på med sallads"locket". Visserligen går burgaren inte att äta med händerna, men ooooh så gott det var.


Och imorse vägde jag mig (trots att det inte är vägdag) och vågen visade på 113 kg, prick! Detta trots att jag under helgen ätit massor med gott, inklusive jordgubbar med kanelgrädde och mörk choklad!

lördag 28 maj 2011

Ta-ta-ta-tacos!

I min familj äter vi mycket tacos (ok då, egentligen menar jag tortillas, men av nån anledning envisas vi med att kalla det tacos - why stop now?). Minst en gång i månaden. Det är sån där mat som alla gillar, som är lite festlig men ändå är så himla lätt att göra.

Men det är dessutom sån där mat som gör det så lätt att trilla dit igen!!!

Idag var en sådär typisk lördag. Jag och Mr Big åkte till Täby loppis och kom inte hem förrän kl.16. Vi var hungriga och hade inget i kylen. Vid såna tillfällen är det tacksamt att göra tacos (tortillas). Men den här gången tänkte jag faktiskt till lite... Oopies var det som först poppade upp. Är det möjligt...? Går det att genomföra...?

Jag vispade i alla fall ihop en oopsie-smet, blandade i lite tacomix och bredde ut över bakpapper. Toppade med lite TexMex-ost och in i ugnen som vanligt. När det var färdiggräddat la jag ytterligare ett bakplåtspapper på och ställde en plåt ovanpå (tortillas är ju som bekant väldigt platta och det var det jag försökte åstadkomma här - kanhända var det ett onödigt moment). Sen delade jag brödet i fyra delar och...




Rekommenderas! Jag åt två och blev supermätt. Dom resterande två fryste jag in styckvis till nästa gång.

För övrigt är det Champions League final ikväll så i skrivande stund ligger jag i sängen med en kopp kaffe (med vispgrädde så klart!), 70%-ig choklad och filmen "Hard Candy". Trevlig kväll vänner!

fredag 27 maj 2011

Avtackningsfika på jobbet

Det här åt jag inte heller. Men gudarna ska veta att jag var frestad!

Fredagslunch på jobbet

Det här åt jag:



Blomkåls- och broccoligratäng med kalkonbröst och sallad

Det här åt jag inte:



Hallonpannacotta med mörk choklad

Duktig Kimster!

What a difference a day make!

Efter att legat och ömkat mig i ett mörkt stinkande hål i flera dagar ser jag nu ljuset i slutet av tunneln igen. Magknipet och illamåendet är väck (peppar, peppar...) och imorse var jag mycket piggare än vad jag varit på mycket länge. Och inte blev det sämre när jag klev på vågen heller. 113.5 idag, dvs 1.3 kg ner från förra fredagen. Whoop whoop!


 
Syster Yster kom över igår kväll för lite peptalk. Och med sig hade hon en bok om KBT och LCHF. Läste på baksidan och tycker den verkar intressant. Så nu hoppas jag på sol i helgen så jag kan ligga på klipporna igen och läsa. Återkommer med recension senare.

Och så pratade vi lite om det här med att sätta mål. Jag känner att just -10kg är så himla svårt att nå. Det är som om det finns nåt slags osynligt hinder just där, en mental blockering. Jag inbillar mig att när jag väl tagit mig förbi det målet så kommer det att gå lättare igen - tills det börjar närma sig nästa stora mål.

Syster föreslog att jag skulle sätta tid på målen, och det kanske är en god idé. Sätta mig själv under lite press (i lagom mängd så klart) Så mitt -10 kgs mål ska jag ha nått innan midsommar, och nästa stora mål, under 100-strecket, ska vara uppnått innan vi åker på retreat i Köpenhamn med jobbet den 2 september. It's do-able, men bara om jag inte tillåter något mer fusk!

Trevlig helg vänner!

torsdag 26 maj 2011

Limpmackor

Jag har ända sen i lördagskväll haft mer eller mindre ont i magen. Natten mellan lördag och söndag hade jag riktig magkramp och även under söndagen kändes det inte helt bra. Så i måndags började jag fasta som bekant. Tänkte faktiskt att det skulle hjälpa magen lite grann. Måndagen gick i alla fall bra, även om jag hade lite ont i magen fortfarande. På tisdagen var det värre. Jag fastade under dagen på jobbet men värken i magen blev bara värre och framåt eftermiddagen började jag få diarre (hoppas du inte sitter och äter nu!) och ett obestämt men konstant illamående som bara eskalerade. Strax innan fem kom jag fram till att jag inte var i skick att vara med på Vårruset så tjejerna fick gå utan mig. Känns verkligen jättesurt att jag inte kunde vara med. Men jag åkte hem istället. Vid Gärdet ungefär var det så illa att jag övervägde hoppa av tåget och leta upp närmaste papperskorg för jag var övertygad att jag skulle kräkas. Men jag klarade mig hem i alla fall och "vågen" gick ner lite grann. Det var då jag bröt fastan och åt lite lövbiff med bea. Det blev vare sig bättre eller sämre av det. Osäker på om jag plockat upp en magbacill, om det är stressrelaterat, eller kanske har med kosten att göra.
 
Hursomhelst försöker jag hålla mig till LCHF nu i alla fall, och i morse bakade jag en LCFH-limpa i mikron. Har inte riktigt bestämt mig vad jag tycker än. Tror att det kan vara ett bra "kris-alternativ" i brist på annat.
 
Jag tog i alla fall 2 ägg och vispade hårt. Blandade sedan i 25 gram smält smör, 3.5 msk fiberhusk och 1.5 tsk bakpulver. Sen stod det att man skulle ha brödkryddor i men det hade jag inte hemma så hällde i lite franska örter istället. Så här med facit i hand skulle nog brödkryddor passat bättre, och så ska man nog ha lite salt i också. Hursomhelst, jag rörde ihop alltihopa och hällde ner i en fyrkantig burk och in i micron på högsta effekt i 2.5 minut. Jag kommer definitivt att pröva detta igen, men som sagt med lite salt och brödkryddor.
 


 

måndag 23 maj 2011

...och därimellan kommer fastan!

Vilken underbar helg jag haft! Började på fredagkväll med fredagspub på jobbet med grillad kyckling och revbenspjäll som våra underbara kockar tillagat. Fanns även potatissallad men jag höll mig till vanlig sallad, och lite brie-ost.

På lördagen fyllde sen världens bästa syster år (34 år - he he he) vilken firades med LCHF-tårta på campingen, följt av grillfest. Väldans trevligt, och framförallt väldigt väldigt gott. Övriga gäster verkade imponerade och intresserade av LCHF, vilket alltid är kul och peppande.

Söndagen spenderades precis som planerat i solen på klipporna, så idag är jag lite bränd och öm på ryggen.

Och idag är det alltså måndag. A new day. A new week. Tog lite inspiration från ovannämda Syster Yster och satte mig själv på fasta idag. Jag verkar ju onekligen ha lite problem med att köra strikt LCHF nu och när jag startade förra gången så hade jag ju precis kört en kur Cambridge. Nu vill jag inte köra Cambridge igen med tanke på att det i princip är fettfritt, så då tycker jag att fasta låter som en bättre idé. Det rekommenderas t o m i Matrevolutionen när man kört fast. Och det får man väl lov att säga att jag har.

Så nu sitter jag på jobbet med en kopp grönsaksbuljong framför mig. Förvånansvärt gott faktiskt... Återkommer med resultat senare i veckan.

Ha det gott!

fredag 20 maj 2011

Stress, stress, stress

Jag har inte skrivit på länge nu och anledningen till det är precis som rubriken antyder, stress. De senaste två veckorna har varit de mest stressfulla sen jag började jobba förra sommaren. Högarna på mitt bord bara växer och växer, och allt är förstås bråttom, bråttom, bråttom. Och på det har lagts möte på möte, och kurs på kurs. Jag skulle behöva klona mig själv. Och inte kan jag delegera heller eftersom alla har precis lika mycket att göra.

Matmässigt havererade det väl förra fredagen (då för övrigt vågen stod på 113.4). Jag jobbade kväll vilket i normala fall betyder fram till kl.21 men eftersom vi hade ett ärende som närmade sig signing så blev jag ombedd att stanna kvar för att jobba på en rapport. Klockan 22 var rapporten fortfarande inte klar så jag erbjöd mig att stanna tills det var färdigt. Klockan halv ett satte jag mig i en taxi och åkte hem... Under kvällen beställdes det i alla fall sushi och jag föll för frestelsen och sen var det i princip kört.

Upp kl.7 på lördagmorgon för att tvätta och efter det springa till affären och bolaget eftersom vi planerat Eurovisions-party hemma hos oss på kvällen. Bjöd på internationella snacks (Franska ostar, grekiska oliver, engelska gurksmörgåsar, spanska korvar och italiensk pizza) och Bucks Fizz (bubbelvin och apelsinjuice). Jag hade tänkt göra LCHF-pizza men tiden rann iväg och det blev en "pizza på burk" istället. Så även om själva festen var lyckad så var den ur kolhydratsynpunkt en ren katastrof.

Och så har det fortsatt under veckan, i princip varje dag. Jag börjar bra men allt eftersom dagen flyter på, och stressnivåerna ökar, så gör även kolhydratintaget. Värsta dagen var nog igår...

Skulle på research-kurs på InfoTorg direkt på morgonen men det hade jag naturligtvis glömt när jag gick hemifrån. Jag brukar äta frukost på jobbet och hade ett par skivor LCHF-bröd liggandes på skrivbordet. Men nu skulle jag ju inte till jobbet och hade alltså inte planerat något alternativ. Stressmoment ett inföll när jag kom ihåg att jag skulle möta mina kollegor utanför Ströms klockan halv nio för att gemensamt ta bussen till kurslokalen. Jag hann precis. Fast då dök inte bussen upp istället. Buss efter buss gick förbi skyltade "Ej i trafik". Stressmoment två. Vi kom på en buss till slut i alla fall och klev så in på InfoTorgs lokaler prick klockan 9 då kursen skulle börja. Då får vi veta att kursen ska hållas på Grev Turegatan och att vi borde fått mejl om det (vilket vi inte hade). Stressmoment tre. Dom sätter oss i en taxi i alla fall och vi beger oss tillbaka till Östermalm. Dom som bor i Stockholm vet hur trafiken ser ut klockan nio på en vardag. Stressmoment fyra. Efter mycket om och men kommer vi fram i alla fall och får smyga oss in i föreläsningssalen en halvtimme försent. Pinsamt och stressmoment fem. Vid det här laget är jag superhungrig och lite smått illamående. Vid tio är det så dags för fikapaus. I foajen ligger högar med mackor. Och inget annat. Så det blir en macka i alla fall, eftersom kursen håller på till klockan tolv och jag är hungrig.

Efter kursen springer jag tillbaka till jobbet och högarna har växt lite till medans jag varit borta. No time for lunch helt enkelt. Men jag är hungrig igen och tänker att jag tar nåt i Bistron och äter vid mitt skrivbord. Vad har jag att välja på? Jo, pannkakor eller pyttipanna. Pest eller kolera if you will. Det blir ett par pannkakor och vid det här laget känner jag att dagen/veckan gått åt helvete i alla fall så vad spelar det för roll.

Så idag är jag rejält kolis-bakis. Mår illa, ont i huvudet, plufsig och vattenfylld. Och vågen visar på deprimerande 114.8 kg.

En del av problemet tror jag är att när jag äter kolhydrater så klarar jag stress sämre, och ju mer jag stressar, desto mer kolhydrater äter jag. Det har med andra ord blivit en ond cirkel.
Så, vad ska jag göra för att vända trenden? Övervägde ett tag ett ta en eller ett par dagar ledigt för att samla ihop mig men kom på att det knappast skulle vara avslappnande att ligga hemma och tänka på allt som jag borde göra/ha gjort på jobbet, så den idén övergav jag rätt snabbt. Jag har i alla fall gett bort mina kvällspass de närmaste veckorna och det är ju alltid nåt (även om det finns en viss risk att jag får jobba över ändå).  

Jag skulle behöva lite mindfulness. Kanske skulle jag försöka mig på lite meditation? En sak är säker i alla fall, om väderprognosen håller vad den lovat på söndag tänker jag spendera större delen av dagen liggandes på en filt på klipporna och läsa en bok.

Trevlig helg!

torsdag 12 maj 2011

Högklackat och beiga byxor

Jag håller på att lära mig gå i högklackade skor! Eller kanske snarare, högklackade, smalklackade skor. Klackade skor har jag på jobbet i princip varje dag men till och från jobbet går jag hellre i gympaskor eller liknande. Klackarna på jobbet är oftast bredare och inte så höga och därmed bekvämare, men även dom klackarna får jag ont i fötterna av efter en hel dag. Naturligtvis är det så att min övervikt lägger oerhörd belastning på mina stackars fötter, och i högklackat får dessutom en mindre yta av foten mer stryk än i plattfotat.
 
Men jag äääälskar skor! Särskilt högklackade skor! Jag fullkomligen dreglar i skobutiker bland alla fina skor. Kanske beror det på att oavsett hur tjock jag än är, så kan jag i alla fall alltid köpa skor som passar. Men jag lurar mig själv. För även om skon passar rent fysiskt, så kan jag ändå inte bära dom mer än ett par timmar kanske.
 
Så, idag börjar sko-träningen. Jag tänker som så att ju lättare jag blir, desto längre kommer jag att kunna gå i mina höga klackar. Men eftersom jag inte använt riktigt höga klackar på så många år nu så är jag lite ovan. Så om jag börjar träna nu, på jobbet, är min förhoppning att när jag är smal nog att använda skorna längre perioder på stan så kommer jag vara såpass säker på foten att jag skulle kunna jogga i skorna!
 
Jag har två par riktigt fina skor på jobbet som jag köpte när jag bodde i England. Ca tio cm klack och en liten platå. Lackade. Ett par svarta och ett par rosa. Dessutom är dom väldigt väldigt bekväma. Vill väldigt gärna ha dom på mig nån gång på krogen, och kunna dansa i!
 
 
 
Så idag har jag mina svarta på mig. Lite svajigt men övning ger färdighet. Alternativt ramlar jag och bryter benen. Time will tell.
 
 
 
När vi ändå pratar om kläder...
 
Unnade mig ett par nya byxor för ett par veckor sen. Beiga chinos. Jag som aaaaldrig skulle få för mig att sätta på mig ljusa byxor. Men för en gångs skull tänkte jag att jag skulle släppa på goth-looken och vara lite somrig. Hursomhaver jag köpte byxorna (fast dom var liiite tajta) och la in påsen i garderoben. Och glömde dom där! Imorse hittade jag dom i alla fall och idag sitter dom mycket bättre än dom gjorde i provrummet (whoop whoop!) så idag har jag sommarbyxor på mig för första gången på jag vet inte hur många år.
 
Känns lite konstigt att ha ett par byxor på som jag inte behöver dra upp hela tiden. :-)

onsdag 11 maj 2011

SpringCross 2011

I lördags var det alltså dags för årets första lopp, SpringCross. En 6 km terrängbana över Norra Djurgården. Började dagen med att ta ut min nervositet på Mr Big. Ett under egentligen att han överhuvudtaget följde med och hejade på såsom jag gnällde och skällde på morgonen.

Vid 11-snåret satte vi av mot Frescati och mötte upp med söstra mi som också skulle springa. När vi väl kom till startplatsen ska jag erkänna att jag blev lite orolig. Jag hade väl förväntat mig en folkfest i storlek med Tjejmilen och visst, det var mycket folk men inte i närheten så mycket som när jag deltog i Tjejmilen. Jag insåg plötsligt att det skulle bli svårt att "försvinna i mängden". Panik!

Nåväl, starten gick och jag började med att småjogga lite grann. Det var inte helt lätt att jogga med mina tone 'n' walk skor eftersom dom ju faktiskt är designade för att vara just instabila. Jag joggade på en bit i alla fall, tills vi kommit förbi publiken. Det var ungefär då jag såg första backen och i samma ögonblick mindes jag vad ordet "kuperad" betyder. Vid det här laget hade alla sprungit om mig och jag övervägde att bryta loppet, för första gången.

Men jag stretade på och ganska snart hade jag tappat bort alla andra. Gjorde några halvdana försök att jogga i åtminstone nerförsbackarna men för det mesta gick jag i rask takt. Hjärtat bultade som en stånghammare, snoret rann och jag flåsade som en blåsbälg. Vid varje kilometer övervägde jag att avbryta. Försökte komma på nån bra anledning. Kanske var jag lite skadad i alla fall om jag kände efter? I slutändan var jag i alla fall alltför feg för att våga säga till nån voluntär.

När jag kom fram till första vätskekontrollen ville jag bara sjunka genom jorden. Voluntärerna hojtade och hejade och jag kände mig urdum. Jag pinnade förbi så fort jag bara kunde, röd i ansiktet inte bara av ansträngning. Kilometer las till kilometer och ju tröttare jag blev, desto mer sket jag fullständigt i vad folk tyckte och tänkte. Jag började tacka voluntärerna för hejaropen och ge tummen upp istället!

Runt fyra kilometer hörde jag startskottet för damernas 12 km och runt fem km kom dom ikapp.  Vid det laget hade jag raggat upp två äldre män som gick rundan med mig och småpratade lite grann *asgarv*.  Vi blev tillsagda av motorcykel-eskorten att hålla oss ur vägen för nu kom täten. När sedan klungan kom försökte jag hålla mig i diket så gott jag kunde så jag inte skulle bli omkullsprungen.

Så såg jag då äntligen målet! Syster Yster kom och mötte mig (fick senare höra att dom varit oroliga att jag skulle ledas in på andra varvet i damernas 12 km och springa vidare - ingen risk att det skulle hända kan jag tala om!)

Så 1 timme och 10 minuter efter start gick jag äntligen i mål!


Vårruset nästa!

måndag 9 maj 2011

Veckans vikt - något försenad

När jag ställde mig på vågen i fredags visade den 0.8 kg uppåt, dvs 114.9 kg. Trist men inte helt oväntat med tanke på veckans fusk. Men skam den som ger sig!

I övrigt har jag galet mycket att göra både hemma och på jobbet men det jag ska berätta om så småningom är våra semesterplaner (vi har bokat resa!) samt SpringCross (aj aj aj AJ!) Tänkte också lägga in recept på fläskpannkaka (mums!) och falsk potatissallad (mums mums!)

Trevlig måndag!

onsdag 4 maj 2011

Vilken miss!

Eftersom jag strosade runt på stan på lunchen idag tänkte jag att jag skulle göra slag i saken och pröva den där hamburgaren på Max som jag läst så mycket om. Sagt och gjort, jag klev och började skanna av menyn. Det var väldigt mycket folk så jag blev lite stressad, men jag hittade i alla fall nåt som kallades GI-burgare så tänkte att det var väl den jag skulle ha. Jag köpte och tog tillbaka till jobbet. Gissa om jag blev förvånad när jag vecklade upp pappret och finner att burgaren ligger mellan två stora brödskivor! Fattade ingenting.

Vid närmare efterforskningar på Max hemsida visar det sig att den burgaren jag egentligen skulle köpt heter Delifresh Low Carb-burgare. Klantigt!

Nåväl, jag åt burgaren ändå, men slängde brödet så ingen större skada skedd!

måndag 2 maj 2011

Den ultimata frukosten?

När jag var barn brukade mamma (eller pappa) på somrarna göra äggsmör när det var bara lite smör kvar i byttan. Fantastiskt gott på knäckebröd, och något som jag fortfarande starkt förknippar med sommarfrukostar på verandan. Så slog det mig häromdagen att det måste ju vara det ultimata pålägget ur LCHF-synpunkt. Tanke blev till handling och jag kokade två ägg som jag sen hackade i små bitar och hällde ner direkt i smörbyttan. Klippte sedan gräslök över och blandade. Min frukost idag blev således äggsmör på två FinnCrisp (knäcke är ju som bekant "no-no") och en kopp kaffe med vispgrädde och kokosfett. Himmelskt gott och somrigt!