What a difference a day make!

Efter att legat och ömkat mig i ett mörkt stinkande hål i flera dagar ser jag nu ljuset i slutet av tunneln igen. Magknipet och illamåendet är väck (peppar, peppar...) och imorse var jag mycket piggare än vad jag varit på mycket länge. Och inte blev det sämre när jag klev på vågen heller. 113.5 idag, dvs 1.3 kg ner från förra fredagen. Whoop whoop!

 

Syster Yster kom över igår kväll för lite peptalk. Och med sig hade hon en bok om KBT och LCHF. Läste på baksidan och tycker den verkar intressant. Så nu hoppas jag på sol i helgen så jag kan ligga på klipporna igen och läsa. Återkommer med recension senare.

Och så pratade vi lite om det här med att sätta mål. Jag känner att just -10kg är så himla svårt att nå. Det är som om det finns nåt slags osynligt hinder just där, en mental blockering. Jag inbillar mig att när jag väl tagit mig förbi det målet så kommer det att gå lättare igen - tills det börjar närma sig nästa stora mål.

Syster föreslog att jag skulle sätta tid på målen, och det kanske är en god idé. Sätta mig själv under lite press (i lagom mängd så klart) Så mitt -10 kgs mål ska jag ha nått innan midsommar, och nästa stora mål, under 100-strecket, ska vara uppnått innan vi åker på retreat i Köpenhamn med jobbet den 2 september. It's do-able, men bara om jag inte tillåter något mer fusk!

Trevlig helg vänner!