Stress, stress, stress

Jag har inte skrivit på länge nu och anledningen till det är precis som rubriken antyder, stress. De senaste två veckorna har varit de mest stressfulla sen jag började jobba förra sommaren. Högarna på mitt bord bara växer och växer, och allt är förstås bråttom, bråttom, bråttom. Och på det har lagts möte på möte, och kurs på kurs. Jag skulle behöva klona mig själv. Och inte kan jag delegera heller eftersom alla har precis lika mycket att göra.

Matmässigt havererade det väl förra fredagen (då för övrigt vågen stod på 113.4). Jag jobbade kväll vilket i normala fall betyder fram till kl.21 men eftersom vi hade ett ärende som närmade sig signing så blev jag ombedd att stanna kvar för att jobba på en rapport. Klockan 22 var rapporten fortfarande inte klar så jag erbjöd mig att stanna tills det var färdigt. Klockan halv ett satte jag mig i en taxi och åkte hem... Under kvällen beställdes det i alla fall sushi och jag föll för frestelsen och sen var det i princip kört.

Upp kl.7 på lördagmorgon för att tvätta och efter det springa till affären och bolaget eftersom vi planerat Eurovisions-party hemma hos oss på kvällen. Bjöd på internationella snacks (Franska ostar, grekiska oliver, engelska gurksmörgåsar, spanska korvar och italiensk pizza) och Bucks Fizz (bubbelvin och apelsinjuice). Jag hade tänkt göra LCHF-pizza men tiden rann iväg och det blev en "pizza på burk" istället. Så även om själva festen var lyckad så var den ur kolhydratsynpunkt en ren katastrof.

Och så har det fortsatt under veckan, i princip varje dag. Jag börjar bra men allt eftersom dagen flyter på, och stressnivåerna ökar, så gör även kolhydratintaget. Värsta dagen var nog igår...

Skulle på research-kurs på InfoTorg direkt på morgonen men det hade jag naturligtvis glömt när jag gick hemifrån. Jag brukar äta frukost på jobbet och hade ett par skivor LCHF-bröd liggandes på skrivbordet. Men nu skulle jag ju inte till jobbet och hade alltså inte planerat något alternativ. Stressmoment ett inföll när jag kom ihåg att jag skulle möta mina kollegor utanför Ströms klockan halv nio för att gemensamt ta bussen till kurslokalen. Jag hann precis. Fast då dök inte bussen upp istället. Buss efter buss gick förbi skyltade "Ej i trafik". Stressmoment två. Vi kom på en buss till slut i alla fall och klev så in på InfoTorgs lokaler prick klockan 9 då kursen skulle börja. Då får vi veta att kursen ska hållas på Grev Turegatan och att vi borde fått mejl om det (vilket vi inte hade). Stressmoment tre. Dom sätter oss i en taxi i alla fall och vi beger oss tillbaka till Östermalm. Dom som bor i Stockholm vet hur trafiken ser ut klockan nio på en vardag. Stressmoment fyra. Efter mycket om och men kommer vi fram i alla fall och får smyga oss in i föreläsningssalen en halvtimme försent. Pinsamt och stressmoment fem. Vid det här laget är jag superhungrig och lite smått illamående. Vid tio är det så dags för fikapaus. I foajen ligger högar med mackor. Och inget annat. Så det blir en macka i alla fall, eftersom kursen håller på till klockan tolv och jag är hungrig.

Efter kursen springer jag tillbaka till jobbet och högarna har växt lite till medans jag varit borta. No time for lunch helt enkelt. Men jag är hungrig igen och tänker att jag tar nåt i Bistron och äter vid mitt skrivbord. Vad har jag att välja på? Jo, pannkakor eller pyttipanna. Pest eller kolera if you will. Det blir ett par pannkakor och vid det här laget känner jag att dagen/veckan gått åt helvete i alla fall så vad spelar det för roll.

Så idag är jag rejält kolis-bakis. Mår illa, ont i huvudet, plufsig och vattenfylld. Och vågen visar på deprimerande 114.8 kg.

En del av problemet tror jag är att när jag äter kolhydrater så klarar jag stress sämre, och ju mer jag stressar, desto mer kolhydrater äter jag. Det har med andra ord blivit en ond cirkel.
Så, vad ska jag göra för att vända trenden? Övervägde ett tag ett ta en eller ett par dagar ledigt för att samla ihop mig men kom på att det knappast skulle vara avslappnande att ligga hemma och tänka på allt som jag borde göra/ha gjort på jobbet, så den idén övergav jag rätt snabbt. Jag har i alla fall gett bort mina kvällspass de närmaste veckorna och det är ju alltid nåt (även om det finns en viss risk att jag får jobba över ändå).  

Jag skulle behöva lite mindfulness. Kanske skulle jag försöka mig på lite meditation? En sak är säker i alla fall, om väderprognosen håller vad den lovat på söndag tänker jag spendera större delen av dagen liggandes på en filt på klipporna och läsa en bok.

Trevlig helg!