Mormor Märta 1907 - 2011

Min älskade mormor somnade in i måndags. Hon blev nästan 104 år. Jag minns när jag var liten brukade hon köra runt i en vit VW bubbla och hon kallade mig sitt "guldhjärta". Min bror kallade hon för "guldklimpen" men jag tyckte att hon sa "guldlimpan" och jag kunde inte för mitt liv inte förstå varför man skulle vilja kalla någon för limpa...

Mormors bortgång fick mig i alla fall att tänka över en del saker.

Dels att man bör ta vara på sina nära och kära medan man kan och att jag därför borde hålla bättre kontakt med pappa som ju inte är så frisk och bor så långt borta.

Och dels började jag tänka på min egen dödlighet...

Jag är visserligen övertygad om att jag förlängt mitt liv med ett par år genom att äta som jag gör idag men jag röker fortfarande...

Jag rökte min första cigarett när jag var 11 år (!!!) och även om det tog ett par år att bli en inbiten rökare (inte lätt att få tag på cigg när man är 11) så vågar jag påstå att jag var fast i nikotinträsket när jag var en sisådär 13-14. Jag har slutat några gånger, som längst höll jag upp i nio månader (och nej, tyvärr inte under graviditeten *skäms*), men alltid ramlat tillbaka förr eller senare. På senare år har jag verkligen velat sluta men inte kunnat/vågat. 

Idag känner jag absolut av effekterna av mitt rökande. Jag hostar mer eller mindre hela tiden och min förkylning vägrar ge med sig. Jag luktar illa och munnen smakar skunk mest hela tiden. Konditionen ska vi inte ens börja tala om...

Så idag började jag läsa Allan Carr's "Äntligen icke-rökare" igen. Jag vet att min mormor avskydde att jag rökte (och de sista åren ljög jag om att jag slutat!) och inget skulle gjort henne gladare än om jag slutade. Så det får bli mitt homage till min älskade mormor. Att äntligen bli en icke-rökare!

Vila i frid mormor