fredag 15 juli 2011

Vänner...

Jag har aldrig varit skolans populäraste tjej, tvärtom har jag under min barndom och tonår varit smärtsamt blyg och inte haft helt lätt att skaffa nya vänner. Under alla år har jag haft en liten skara goda vänner från skolan som stått mig nära. 

Och så fattade jag beslutet att flytta utomlands och plötsligt hade jag inga vänner alls! Vid 27 års ålder är det inte helt enkelt att hitta nya vänner. De man jobbar med har redan familj, och många gånger barn, och framförallt vänner de umgåtts med sen barnsben. Visst blev jag medbjuden ut nån gång då och då men sällan när det verkligen gällde, inga födelsedagsfester eller bröllop. Grannarna stannade gärna och växlade några ord, och kom gärna in på en fika om man frågade, men bjöd aldrig tillbaka. Men jag pinnade på och beklagade mig då och då hur svårt det var att skaffa nya vänner i vuxen ålder.

Men nånstans på vägen hittade jag ändå några människor som brydde sig, som tyckte jag var en rätt skojig tjej, som ville umgås ibland. Några människor som jag trots allt klickade med. Många gånger människor jag inte alls trodde jag skulle komma överens med. Den rabiat homosexuella killen som älskar skräckfilmer och dricker rosévin på biografen. Goth-tjejen som målar läpparna blå och försvarar veganismen "to the death". Hippie grannarna som gärna bjöd på en glas sherry utan anledning. Min asiatiska kollega som är lika grov i munnen som hon är söt! Den frispråkiga svenskan som kom till England för kärlekens skull och blev kvar. Det är en brokig samling vänner jag skaffade mig. Men jag älskar dem alla!

Och så fattade jag beslutet igen, att flytta och lämna allt jag byggt upp över tio år, och rädslan att jag skulle bli ensam igen satte in.

Till min förvåning besannades inte mina farhågor. Jag fick snabbt kontakt med gamla barndomsvänner (och en och annan som jag bara växlat några ord med på nåt skoldisco!) och vi har nu utvecklat en helt ny relation till varandra. Våra barndomsminnen kommer vi alltid att ha - men vårt förhållande idag är helt annorlunda. Dessutom har jag skaffat mig några vänner på jobbet. Kollegor som gärna kommer över när det vankas fest - och som även bjuder tillbaka.

Och jag håller kontakten med mina fantastiska vänner i England. Och trots att jag varit borta i ett år nu känns det som om vi kommer att vara vänner för evigt. Kanhända ses vi bara ett par gånger om året men det är ok - so be it. Jet-set vänner kallar jag oss!

Summan av kardemumman är i alla fall att jag är väldigt tacksam för mina vänner. Kanhända har jag inte tusentals vänner, men de vänner jag har... de ställer upp i vått och torrt. Och jag älskar dem alla precis just som de är. Och jag skulle inte vilja byta bort en endaste en av dem.

En äkta vän är inte den vän som kommer med en blomma till inflyttningsfesten - en äkta vän är den vän som hjälpte dig att bära soffan...

En äkta vän är inte den vän som skickade ett "Krya på dig"-kort till sjukhuset - en äkta vän är den vän som vattnade dina blommor medan du var borta.

Ta hand om dina vänner - de är guld värda...

2 kommentarer:

  1. En vän är en som du , miss you!!! X

    SvaraRadera
  2. Du har goda vänner därför att du är sådan fantastisk människa, så varm, rolig och intelligent. Ett socialt proffs dessutom! Du strålar!!! Och alla vill ju ta del av det!

    SvaraRadera