Vi kom i alla fall fram till hotellet vid 22 på kvällen och det visade sig att jag inte behövt oroa mig alls. Hotel Hera är inget lyxhotell men det var helt och rent och personalen var mycket hjälpsam, även om det var lite si och så med engelskan. Ingen hiss fanns det heller, så jag fick rätt mycket motion under veckan, upp och ner för fyra trappor varje dag!
Vår första dag i Sozopol spenderade vi med att vandra runt framförallt Gamla Stan. Fantastiskt pittoreskt och vackert. Men inte så himla stort. Det tar i princip inte mer än en dag att vandra runt hela Sozopol, och det var då vi båda blev lite stressade. "Vad ska vi göra nu? Vad ska vi göra nu?" var melodin och jag tror vi båda kände oss pressade att vi måste göra något, vi måste uppleva något osv. På kvällen dag två gick den känslan över, i alla fall för min del och jag började känna mig avslappnad och att jag kunde göra vad jag ville, när jag ville. Och om jag inte ville göra något alls, ja då gick det utmärkt det med.
Resten av veckan spenderade vi med att bada, sola, promenera, älska, äta god mat, och prata om allt och inget. Inga krav, ingen press.
På torsdagen tog i en lokalbuss och åkte till närmaste storstad, Burgas. Liksom övriga Bulgarien kändes Burgas som en stad i två världar. När vi närmade oss staden på motorvägen såg allt så nedgånget ut. Trasigt, fattigt och oälskat. På vissa ställen såg det faktiskt bombat ut. Men när vi väl kom in till city, var många av husen nybyggda, eller åtminstone renoverade. Träd och blommor smyckade staden, caféerna myllrade av city slickers, kvinnorna var vackra, männen välklädda och stiliga. Gatorna var näst intill kliniskt rena. Men längs med huvudgatan satt små, slitna gummor på rad och sålde sina grönsaker och blommor, och på en parkbänk satt en mycket gammal man med en lika gammal våg och erbjöd förbipasserande att väga sig för 30 cent, och tittade man runt hörnet såg man då och då ett förfallet bostadshus.
Bulgarien är helt klart ett land under utveckling, och det vore intressant att åka tillbaka om säg, två år och se hur mycket som förändrats...
Maten i Sozopol var för det mesta fantastisk. Jag har aldrig ätit så mycket i hela mitt liv tror jag! Och egentligen vore det ganska lätt att äta enligt LCHF eftersom huvudrätten i regel serveras utan tillbehör. Vill man ha potatis eller ris får man beställa det separat. Och det gjorde aldrig jag förstås. Vi brukade dela på en grekisk sallad (Mr Big kan inte äta en måltid utan fetaost!) och tog sen en varsin huvudrätt. Första dagen beställde vi dessutom förrätt men insåg ganska snabbt att en förrätt i Sozopol, är lika stor som en huvudrätt. Vi rullade hem från restaurangen den dagen!
Mina två favoriter under veckan var dels en fantastisk rätt bestående av tre grillspett, fläskkotletter och revbenspjäll, dekorerad med diverse grönsaker. Jag och Mr Big delade på en och jisses vad mätta vi blev!
Min andra favorit, som jag faktiskt beställde två gånger, kallades Chicken Kawarma. Den serverades i ett lerkärl med en liten eld under. Kyckling som kokats till perfektion tillsammans med diverse grönsaker och så en ägg ovanpå det. Heaven in a clay pot!
MEN det ska erkännas att det slank ner en och annan kolhydrat. Potatis, ris och pasta höll jag mig ifrån men hotellet serverade friterat bröd till frukost på mornarna och det var så himmelsk gott! Hmmm, och ett par pizzor slank visst ner också. Samt en och annan öl...
Så när jag kom hem visade vågen att jag lagt på mig 1.8 kg (huvva!) men, och det här är det roliga, redan på onsdagen visade vågen på 112 igen! Jag gissar att det mesta jag la på mig under veckan var vatten. Och i fredags, när det var dags för officiell vägningen igen, visade vågen på 111.2 kg - så ner 0.8 kg alltså. Vad kan man säga? Jag är superglad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar