Lattemammor och pommes frites

Igår kväll gick jag med några kollegor på AW. Vi började kvällen med ett par glas rosé på Dramatenterrassen. Visste inte ens att det fanns en restaurang/bar där! Väldigt mysigt, ända tills det började regna. Då gick vi vidare till Lydmar för att äta middag. Alla beställde kalv med spenat, roquefort-ost och mandlar. Ljuvligt gott! MEN innan maten kom ställdes det fram en korg med massor av olika bröd och vispat smör. Det var framförallt en brödbit, mörk som kakao, som låg och lockade. Jag såg ju hur saftig och god den var och den gick helt enkelt inte att ignorera! Så här i efterhand inser jag att mitt stora misstag var att gå ut alldeles för hungrig. Jag hade inte ens ätit lunch (laxpasta eller crepes i Bistron - what to do?) och var därför vrålhungrig när vi kom till Lydmar.

Och när jag väl fallit på första hindret gick det av bara farten. Kalven serverades med pommes frites. Jag bad att få en tallrik utan pommes men kyparen menade på att det handlade om bara två pommes som låg på sidan och de kunde man plocka bort. "Fine", tänkte jag. Han ljög inte - det var verkligen bara två pommes. Två ENORMA pommes! Jag kunde inte låta bli att smaka och vips så var två pommes borta också! (Nästa gång tänker jag propsa på att de tar bort såna här saker).

Så idag lider jag. Magen är svullen och jag har lite smått magknip. Och vågen ska vi inte ens nämna. Jag är lite sur på mig själv faktiskt. Det var ju så himla onödigt.

I vilket fall så hade jag en mycket trevlig kväll men det pratades mycket barn. Små barn. Mina tre sällskapstjejer har tillsammans sex barn, i åldrarna 3 - 10. Min son är 21. Känns inte som om jag har särskilt mycket att bidra till konversationen då. Men då kom jag att tänka på något lite lustigt/sorgligt.

Jag fick barn väldigt tidigt, när jag var 17 år. Så när DJ Cool var liten hade jag väldigt lite kontakt med andra småbarnsföräldrar. Mina kompisar hade ju inga barn och var föga intresserade av att diskutera blöjeksem och kolik och de i området som faktiskt hade småbarn, var i åldrarna 25 - 35 och var föga intresserade av att prata blöjor och kolik med nån som inte hunnit bli torr bakom öronen. Så jag har aldrig riktigt upplevt det här. Jag har aldrig varit nån "lattemamma".

Och så igår satt jag alltså och pratade med dessa kvinnor (som för övrigt alla var äldre än mig) och finner än en gång, att jag "inte passar in"...

Det som därimot väcktes (ännu mer) i mig var dock min längtan efter fler barn. Trots att snacket mest handlade om jobbiga situationer och hur krävande livet är som småbarnförälder så satt jag bara och längtade efter bajsblöjor, trotsåldrar och pinsamma frågor! Jag vill också vara en lattemamma!

Ha en trevlig onsdag!