tisdag 22 februari 2011

Dag Nio - The Death Breath

Det finns ett par nackdelar med Cambridge (eller vilken annan VLCD som helst faktiskt). Ketos är som vi nämnt tidigare ett metaboliskt tillstånd som uppstår när levern i stor omfattning frisätter ketonkroppar i blodet. Dessa molekyler kallas acetoacetat, beta-hydoxibutyrat och aceton. Det är den här sista molekylen som ställer till lite problem. Andedräkten börjar nämligen lukta aceton efter ett tag. (vi snackar ångor som kan slå en iller medvetslös på under en minut!) Inte helt attraktivt om vi ska vara ärliga. Och som om det inte var illa nog så finns det risk att man stinker ammoniak när man svettas också. Mmmmmm. Mums! NOT
 
 
 
Jag får därför igen ge en eloge till Mr Big som inte har framfört några som helst klagomål, trots att han är den som utsätts för mina kroppsodörer på riktigt nära håll. Jag tror vi kanske har en tyst överenskommelse. Jag säger inget om att han stinker tobak och han påpekar inte att jag stinker aceton/ammoniak.
 
Dessutom kan jag meddela att aceton inte smakar särskilt gott heller. Under större delen av dagen smakar min tunga som om en litet hårigt djur krypit in och självdött där. Not nice. Jag borstar tänderna och sköljer så ofta jag bara kan men eftersom stanken/smaken inte beror på bakterier i munhålan, utan snarare kommer ifrån magsäcken, så hjälper det inte någon längre stund. Antar att det bara är att bita ihop så gott det går (om inte annat så hålla munnen stängd för mina kollegors skull!) och stå ut.  
 
 Tips emottages tacksamt!
 

2 kommentarer:

  1. Visst är det hemskt, det värsta är ju att man känner hur man luktar själv. Usch jag mår illa konstant..
    MEN man går ner i vikt snabbare än vad som skulle vara möjligt, så de gäller att de det positiva av andedräkten :p

    SvaraRadera