Chorizo med vitkålsspaghetti

Igår hade jag tänkt laga till en kyckling men när jag kom hem var kyckligen fortfarande helt genomfryst. Så det blev till att improvisera!

Jag hittade lite chorizo i kylskåpet som jag skar i slantar och stekte i smör och olja. Jag föredrar kryddig korv och just denna såg lite väl mild ut i mina ögon så jag kryddade lite extra med paprika, vitlök och cayenne. Så strimlade jag lite vitkål som jag också hittade i kylskåpet och slängde i den med korven och kryddorna. När kålen blivit mjuk tillsatte jag en stor klick creme fraiche samt en skvätt grädde. Serverade med lite riven parmesan.

Jag glömde att ta en bild (för jag var så hungrig) men det var i alla fall väldigt gott, även om det inte var den vackraste maträtt jag någonsin tillagat.

En kaffe med vispgrädde tack

Sen jag började med LCHF har jag druckit mitt kaffe med vispgrädde och nu tycker jag det är svårt att dricka det på något annat sätt. Kaffe med mjölk smakar helt enkelt inte gott längre, inte ens med röd mjölk.

Det var ganska många som höjde på ögonbrynen i början, framförallt på jobbet och ett och annat skämt har jag fått stå ut med. Men allt eftersom jag berättat om min diet, och mina kollegor har sett att det fungerar så blir reaktionerna färre och färre. Kockarna i bistron t ex är vana vid att ha mig springades i köket minst ett par gånger om dagen för att hämta grädde. Ja, jag tror faktiskt att de skulle bli oroliga om jag inte rusade in kvart i åtta en morgon.

Visserligen går jag sällan på kafé men jag tycker att det finns en större förståelse där också. De senaste gångerna jag varit fick jag grädde i kaffet utan problem, faktum är att det verkade vara den mest naturliga saken i världen. Men tidigare när jag gått, i våras t ex, fick jag upprepa mig flera gånger (Är du säker på att du ska grädde?!) och många gånger hävdade biträdet att de inte hade "flytande" grädde utan bara grädde på sprayburk så jag fick en kopp kaffe med en stor klick sprutgrädde på. Det funkar ju det med men ändå... Varför är det ok att beställa varm choklad med grädde, men inte kaffe? Jag kan ju inte ha varit den första som frågade tycker man.

Nu sitter jag i alla fall på jobbet, med dagens första kaffe med vispgrädde så ska jag bara njuta.

Ha en bra dag!

Sleepless in Stockholm

Klockan är sex och jag har redan betalt mina räkningar på internet, kokat två ägg till frukost, surfat Facebook samt förberett mig inför morgonens utbildning på jobbet. Sömnlös med andra ord. Vaknade redan klockan fyra och försökte  somna om men gav upp efter en timme. Gissar att Kimster istället kommer att vara mycket trött ikväll...

Challenge accepted!

I dessa social network tider har jag i ärlighetens namn haft lite svårt att acceptera bilder på mig själv online. Mer än en gång har jag avtaggat mig själv för att jag tyckt att jag varit för fet och/eller för ful. Till och med bett folk ta bort bilder där jag ser alltför tjock ut (dvs bilder som smärtsamt visat sanningen...) På något sätt har jag velat porträttera mig själv som en "lite mullig tjej" trots att jag, och resten av världen, ser att jag är sjukt överviktig.

Men nu har det hänt något. I mitt huvud.

För några veckor sen var jag inbjuden till tjejkväll med kubb hos "Rock-chick". Ett flertal bilder togs under kvällen och jag kan inte påstå att nån av bilderna är särskilt smickrande för figuren men... jag bryr mig inte!!! Snarare är det så att jag tänker att "det kan jag bjuda på för jag blir mindre och mindre för var dag som går" och "enjoy it while you can, it won't last!"

Jomenvisst, jag har gått ner 14 kg men let's face it, jag är fortfarande på gravt överviktigskalan, men det spelar ingen roll för att jag vet att jag inom kort kommer att tillhöra de smalas klubb. Och plötsligt tycker jag att jag ser ganska så "hey ok" på i princip alla bilder. Kanske har jag slutat göra mig till så snart en kamera är i närheten. Kanske ser jag bilderna på ett annat sätt. Men summan av kardemumman är ändå att jag just nu är ganska nöjd med hur jag ser ut. Och det, my friends, är en fantastisk känsla. Och bättre blir det, vecka efter vecka...

Jag t o m la upp ovanstående bild som profilbild på Facebook... Challenge accepted!

Tillbaka på jobbet

Nu har jag varit tillbaka på jobbet en vecka och saker och ting börjar gå tillbaka till det normala. Jag har dessutom hunnit med ett avstämningssamtal med min chef. En gång per år har vi s k "appraisal" men utöver det har vi ca fyra gånger per år informella avstämningssamtal med chefen för att se hur läget ligger, och vad som kan behöva förbättras.

Jag fick väldigt bra feedback på min appraisal förra året till min stora glädje trots att jag var "ny" och trenden verkar hålla i sig. Mina jurister är väldigt nöjda med mitt arbete över lag och höjer mig till skyarna vilket förstås är riktigt, riktigt roligt. Men det som gjorde mig ännu mer glad (?) var att flera hade påpekat att jag nog har för mycket att göra. Det är något jag inte är van vid. Det är sant att jag jobbar häcken av mig, men i England var det ingen som märkte det, eller åtminstone ingen påpekande de det... Jag kunde utan problem ha gått in i väggen utan att någon så mycket som ryckt på axlarna. Men så är alltså inte fallet här i Sverige, eller åtminstone inte där jag jobbar.

Jag vet att jag har svårt för att delegera, att jag tar på mig för mycket och vägrar släppa ett projekt innan det är klart. Jag vet att jag borde säga till att jag har för mycket på mitt bord men jag kan inte låta bli att känna mig misslyckad om jag inte klarar av att fullfölja något jag påbörjat, eller säga "nej jag har inte tid" när någon ber mig om hjälp så ja, det gör mig glad att någon annan ser att situationen är ohållbar, och därmed ger mig mandat att säga "Nej, jag kan inte och det vet du lika väl som jag" typ.

Så nu har jag släppt ifrån mig två stora projekt. Det är lite... märkligt... att släppa på något som varit mitt skötebarn så länge. Good or bad? Watch this space...

Om att försöka organisera sig, och misslyckas...

OK, jag ska erkänna, jag är blogg-periodare...

För ett tag sen upptäckte jag att man kan skriva ett inlägg men välja att inte posta det förrän två, tre, fyra dagar senare. Vilket passar mig utmärkt eftersom jag bloggar i perioder. När jag väl får ett "blogg-ryck" så har jag i regel fyra, fem, sex olika saker jag vill berätta om. Saker som ofta är helt orelaterade till varandra. Sååå, istället för att skriva ett jääättelångt inlägg en dag, och sen inte uppdatera på fyra dagar så tänkte jag att skriver flera inlägg när andan faller på men postar inte alla samtidigt. Vilket har fungerat utmärkt.

Och nu har jag dessutom börjat skriva ner små påminnelser till mig själv när jag kommer på något bra/fyndigt/intressant som jag vill dela med mig av men som jag inte kan blogga om på studs. Jag har ett block med mig för just såna situationer. Så, alldeles nyss tittade jag igenom mitt bloggblock och ser att jag nån gång skrivit "Komedi/flyg"... Det låter ju väldigt intressant, och kanske roligt, men jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad jag menade med det! Hände det något roligt på senaste flygresan? Har jag sett nån rolig film? En film på ett plan? I can't remember!!! Så nu kan jag se fram emot en sömnlös natt.

Jag lovar att tala om när och om jag kommer på vad denna kryptiska påminnelse betyder men tills dess ska jag lova att komma ihåg att skriva mer detaljerade påminnelser till mig själv.

Thank you and good night!

Walking on sunshine

Jag har börjat promenera igen. Min gamla gå-kompis på jobbet föreslog att vi skulle börja igen och jag var inte sen att tacka ja. Vi har dock kommit fram till att "varje dag" var kanhända en aning optimistiskt så nu går vi varannan dag: Måndag, onsdag och fredag.

Feels good!