Jag är en surtant!

Jag har varit på ett uselt humör de senaste dagarna men vet inte riktigt varför. Jag känner mig deppig och fet (trots att vågen visar på stadiga 112 kg - dvs ner till det åtråvärda -10 kg) och i nästa sekund är jag arg och oresonlig. Och så är jag så in i vassen trött hela tiden. Urjobbigt att kliva ur sängen varenda morgon, och har nästan kommit försent ett par gånger (jag som vanligtvis är på jobbet en halvtimme tidigt springer nu genom dörren precis på minuten när jag börjar). Kanske beror det på pre-semester spänningar, eller är det det tråkiga vädret som påverkar? Kanske handlar det fortfarande om en del omställningsbesvär? Who knows. Jag hoppas det går över snart i alla fall. Och det hoppas Mr Big också. Blir ju tyvärr så att mitt dåliga humör ofta går ut över honom, även om jag föööörsöker att låta bli. I förrgår tvingade jag mig själv ut på en promenad på lite över en timme för att undvika årets bråk. Kände hur det bara bubblade i kroppen på mig av ilska - över egentligen ingenting.

 

Nåväl, innan detta dåliga humör började så åkte vår grupp på jobbet till Svartsö för att njuta av en sommarmiddag - terminsavslut skulle man kunna kalla det. Klockan halv sex skulle vi ta båten från Strandvägen och det var mitt jobb att se till att alla befann sig på rätt plats i rätt tid. Det är notoriskt svårt att få jurister att släppa det de håller på med när man vill. Det är mycket "ska bara göra det här först - sen kommer jag". De är av naturen tidsoptimister. Men jag lyckades få alla genom dörren i gott om tid och skickade iväg grupp efter grupp mot båten medan jag och en kollega gick allra sist. Men på något vis lyckades vi tappa bort en grupp... När jag och min kollega kom fram till båten hade vi 15 minuter kvar till avgång medans gruppen som gått fem minuter innan oss ännu inte kommit fram. Vi ringde och de hävdade att de befann sig nånstans på kajen men att de inte var säkra på vart. Vägbeskrivning gavs och minutrarna tickade på. Klockan halv sex på sekunden, efter ytterligare tre, alltmer desperata samtal, kom så gruppen springades och hann precis med båten, och jag kunde äntligen slappna av.

 

Resan ut till Svartsö var behaglig och väl på plats gick vi en liten bit in i skogen till ett pittoreskt ställe som heter Svartsö Krog. Vi hade inte abonnerat hela stället så hade sällskap av ca 8 andra gäster. Chefen höll ett kort tal och tackade alla för deras insatser under året, vilket applåderades av alla, även de andra 8 gästerna.

 

 

 

Till förrätt fick vi kantarellröra med getost på toast. Som tur var låg även ett stort salladsblad på tallriken så jag bara skrapade över röran på det. Till varmrätt fick jag den största biff jag någonsin sett. 300 gram stod det på menyn men den kändes mer som ett halvt kilo! Och så mör (hängd i fyra veckor) och perfekt tillagad. Mat för gudar! Och som avslutning - jordgubbar med vispgrädde. Det var verkligen en perfekt måltid. Och under måltidens gång bjöds vi på underhållning i form av skönsång och gitarrspel av en av våra jurister, som visade sig ha en oanad musikalisk talang. Vid ett tillfälle fick han dessutom med sig en kille ur kökspersonalen och tillsammans sjöng de "Tears in heaven". Mycket vackert, och otroligt uppskattat av alla.

 

På det hela taget en riktigt trevlig kväll. Och Svartsö krog kommer jag nog besöka igen i sommar - måste bara smaka på den där biffen igen!