TILL ALLA FÖRÄLDRAR VARS BARN HAR PROFIL HÄR PÅ FB: DET ÄR EN MAN SOM FÖRSÖKER TA KONTAKT MED BARNEN FÖR ATT PRATA SEX .HANS NAMN ÄR: THIERRY MAIROT.SNÄLLA KOPIERA OCH SÄTT I DIN STATUS OCH VARNA ALLA VÄNNER, FÖRÄLDRAR,FAR OCH MOR FÖRÄLDRAR,KUSINER JA ALLA!!!!! FÖR ATT FÅ BORT HONOM FRÅN FB. ÄVEN OM DU INTE HAR BARN SÅ HJÄLP TILL ATT SPRIDA DETTA!!!!! är den statusuppdatering som sprider sig som en löpeld bland mina vänner på Facebook. Såna här varningar dyker upp lite då och då, och jag blir lika trött varje gång. Att folk inte tänker längre än näsan räcker. Just det här ryktet har såvitt jag förstår florerat sen i september förra året. Det började på franska och har sedan dess översatts till en mängd olika språk. Jag har flera frågeställningar här. För det första, varför skulle FB låta en pedofil härja fritt i nätverket? Det troliga är väl att han/hon skulle bli avstängd med omedelbar verkan. För det andra, hur ska denne man, som uppenbarligen är franskspråkig kunna prata med små (svenska) barn? Och för det tredje, och kanske allra allra viktigast, är det inte bättre att istället för att skrika och ropa och hänga ut människor på Facebook, att lära sina barn (om dom nu prompt ska ha Facebook i så ung ålder) att aldrig adda någon dom inte känner?!
Och om man tar sig tid att googla Thierry Mairot (vilket inte tar mer än halv minut) får man upp sida efter sida med "hoax" bekräftelser. Tänka först kanske?
Varningsmejl har florerat så länge mejl har funnits även om jag tycker det eskalerat på senare år. Var och varann dag får man "hjälpsamma" mejl som talar om för oss att man ska akta sig för mejl med en viss subject rad, eller attachments, att bovar kommit på ett nytt innovativt sätt att stjäla bilar, eller att kylskåpsmagneter orsakar cancer. Som sagt, dom här mejlen har cirkulerats i omgångar i flera år många gånger. Men folk fortsätter att skicka vidare, och föreställer sig att dom gör sina medmänniskor en stor tjänst. Men så är inte fallet. I mitt fall är det bara irriterande men hos många andra (som ännu inte upptäckt t ex hoax-slayer.com, eller google för den delen) skapar det panik och till slut en rädsla för precis allt. Såg t ex idag ett inlägg från en gravid kvinna på ett familjeforum som undrade om hon kunde äta Magnum vit chokladglass med jordgubbar. Hur i hela fridens namn får man för sig att det skulle vara farligt?!
I vilket fall som helst, just såna mejl deletar jag omedelbart, möjligen googlar jag om det finns nån liten risk att det ligger nån sanning i vilket påstående det än må vara (än så länge har alla, utan undantag, varit falska för övrigt så det är sällan jag googlar nuförtiden). Men, när folk hängs ut och namnges och påstås ha gjort hemska saker, då blir jag illa berörd. Jag känner inte Thierry Mairot. Han kanske inte ens existerar (jag hoppas faktiskt att han inte gör det!) Men om han finns, ägna en liten stund till hur hans liv ser ut idag? Och fundera sen på hur du skulle må om det var ditt namn, eller din mans, eller din fars som spreds med vindens hastighet över hela världen på samma sätt. Vad hände med "Innocent until proven guilty... "?
"Tänk efter före" är Dagens Tanke.
Tack för mig!
Tänkte bara dela med mig av en rolig bild jag hittade i kameran som jag glömt att jag tagit för några veckor sen.
Jösses vad veckan gick undan! Kanske ska börja med en viktuppdatering. I fredags stod vågen fortfarande på 112.5 kg, så plus minus noll. Inte överdrivet orolig eftersom jag hade mens då och jag kände att jag bar runt på en del vatten. Nu är röda veckan över och vågen visar neråt igen.
Annars är det fullt ös både hemma och på jobbet. Jag har tagit över rollen som "redaktör" för vårt interna nyhetsbrev och i fredags skickade jag ut min första bulletin! Fantastiskt roligt var det i alla fall, även om det bitvis blev väldigt stressigt att jaga artiklar, korrläsa och skriva ihop egna bidrag. Ett nyhetsbrev blir det innan sommaruppehållet.
Och i tisdags hade vi heldagskonferens på Hotell Kung Karl. Väldigt givande även om känslorna svallade emellanåt. Men det jag gillade bäst var föreläsningen vi fick gå på efteråt. Jörgen Oom, fd psykolog numera motivationsföreläsare på Oscarsteatern. "Full fart framåt...men vart?" hette föreläsningen och mycket av vad han sa träffade rätt i prick. Vi fick bl a lära oss att "våga vara bäst" och "man kan inte ändra på någon annan än sig själv". Att han dessutom fick oss att kikna av skratt gjorde inte saken sämre.
Kvällens middag blev en laxrätt jag fick av min goda vän Sophie. Busenkelt dessutom. Man tager en laxfile och brer på ett tjockt lager grön pesto (antar att det skulle gå precis lika bra med röd men personligen föredrar jag grön) och sen på med riven ost. In i ugnen i smörad form tills fisken är rosa och osten fått en aning färg. Jag avnjöt med lite tomat och basilika med en skvätt olivolja.
Medan jag och sonen (DJ Cool) åt lax, tillagade och åt Mr Big den strömming som han fångat tidigare på dagen. Det är hans nya hobby, och jag ska erkänna att bortsett från att det stinker fisk i köket, så är det rätt trevligt att inte behöva bekymra sig för vad jag ska laga för mat på lördagar och söndagar. Detta får gärna fortsätta resten av sommaren!
Ha en bra vecka!
Vi satt på balkongen och rökte när Mr Big plötsligt skrattade till... "Vad skrattar du åt?" sa jag och han svarade "Du sitter med benen i kors! Jag har aldrig sett det förut - det ser... annorlunda ut!" Och ta på fan, jag satt med benen i kors. Utan att ens tänka på det hade ena benet plötsligt flygit över det andra! Ett av mina mål har ju varit att kunna lägga benen i kors eftersom jag inte kunnat göra det på väldigt, väldigt länge!
Kan tala om att Mr Big skrattade ännu mer när jag gav honom kameran och bad honom föreviga detta ögonblick - men det bjuder jag på. ;-)
För övrigt har jag varit och handlat idag. Jag har gått och blivit klänningtokig! Häromdagen gick jag till Kappahl och prövade ett par klänningar men hängde tillbaka dem och tänkte att jag skulle hem och tänka på saken - inte impulsköpa sådär som jag brukar. Dagen efter fick jag ett sms från Kappahl som annonserade att dom hade 25% rabatt på allt. Om inte det är ett tecken från ovan...
Det bidde tre (yikes!) klänningar! Två i stretchigt material, en prickig stl 46/48 och en blommig 48/50 (nu när jag haft den blommiga hela dagen så tror jag att jag kanske skulle kunnat gå en storlek mindre även där men oh well...) och en i denim. Den i denim prövade jag häromdagen i stl 50 och då satt den som en smäck, men idag fanns den inte kvar. Efter en del velande så slog jag i alla fall till på en 48:a. Den är tight, men om jag håller in allt jag har för kung och fosterland så funkar det men det är min förhoppning att om en sisådär 5 kg, så kommer den sitta som hand i handske, utan att behöva hålla andan. Detta är min midsommarklänning folks...
Här kommer modeparaden:
Och så passade jag på att klippa håret idag. En belöning för att nu nått ett BMI under 40!
Jag bad om detta:
Och fick detta:
Jag är nöjd! Och vill passa på att tacka Lotta på Hair 3000 på Hötorget, för klippning och underbar massagestol vid hårtvätten. Allvarligt, vad mer kan man begära.
Today is a good day!
Bilden till vänster är tagen 12 mars, bilden till höger idag. Skiljer alltså ca 10 kilo mellan bilderna.
112.5 kg, dvs exakt ett kilo mindre sen förra veckan, och bara ett ynka halvkilo till 10-kilos målet! Tycker jag förtjänar en ny klänning idag!
Lägg en stor klick smör i en långpanna med höga kanter (gratängform går lika bra) och in i ugnen på 250 grader. Skär ett paket stekfläsk i bitar och lägg i pannan när smöret smält och låt stå i 10 minuter. Vispa under tiden 8 stycken ägg och blanda sedan i 1 1/2 dl vispgrädde, 250 gram keso (full fat of course!) och 2 dl riven ost. Salta och vitpeppra. Häll smeten över det ugnsfrästa fläsket och in i ugnen ca 25 minuter. Avnjut med Önos Lågkalorisylt (i måttliga mängder) eller bara som den är. Personligen tycker jag pannkakan blir ännu godare om det får stå en halvtimme eller så.
Bon appetit!
