Jag läste ett inlägg i min LCHF-grupp på Facebook om en man som beklagade sig att menyn på den konferens han skulle på inte var särskilt LCHF-vänlig. Flera personer föreslog att han skulle be restaurangen anpassa hans mat men han menade på att i och med att det var 500 kuvert så var det nog omöjligt. Det fick mig att tänka till lite. Varför skulle det egentligen vara omöjligt? Om man är glutenallergiker, muslim, jude eller dödligt allergisk mot hasselnötter förutsätter jag att det är ok att säga till att man inte kan äta gluten/fläsk/skaldjur/hasselnötter, eller vad det nu kan vara. Vare sig det handlar om liv och död eller inte. Jag skulle inte må bra av att äta en tallrik pasta så varför ska jag tvinga mig själv att må dåligt, alternativt gå hungrig.
När jag började med LCHF ville jag ogärna ”vara till besvär” för kocken/restaurangen och nöjde mig därför med att äta det jag kunde och skippa resten. Och jag förstår ju att det är väl det som är den här mannens problem också. Men jag tycker vi ska sluta tycka att vi är besvärliga. Det är kockens/restaurangens jobb att tillaga den bästa mat de bara kan och nuförtiden ber jag alltid om lågkolhydratkost när det är nån tillställning. Ibland blir det bra, ibland blir det mindre bra men ju mer vi efterfrågar måltider med lite kolhydrater desto bättre kommer det att bli – tror jag.
Så nästa gång ni åker på konferens – be om lågkolhydratkost, och berätta gärna sen vad ni fick för alternativ.
Själv ska jag på gruppmiddag ikväll på Divino och vi är två som beställt lågkolhydratkost. Detta är det tänkt att vi ska få:
- Halstrad pilgrimsmussla, jordärtskockspuré och tryffel
- Risotto med anklever, hasselnötter och päron
- Spädgrissida med pancetta, sellericremé och bondböner
- Choklad och mascarpone med körsbär
Ska bli spännade att se vad jag och Alicia får istället för risotto och vad det blir till efterrätt. Jag hoppas på en liten ostbricka.
Återkommer med uppdatering imorgon.
Trevlig torsdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar